Vraken vid Falserbonäset

av Christer Westerdahl

Foteviksskeppen c 1050-1100

Skeppen upptäcktes inne i en stor stenspärr som skyddat det inre av Foteviken för ovälkommen påhälsning. Spärren var känd sedan tidigare, inte minst genom flygfotografering (Esse Ericsson). Det var danska sportdykare på ”Lilla Dan”-kursen under ledning av Ole Crumlin-Pedersen som påbörjade processen 1981. Arbetena kring Foteviken blev till ett samarbete mellan Danmark och Sverige och finns redovisat i Pugna forensis (Bunte, C. red 1984). Även om det inte ledde till de framsteg i kombinationen av maritim arkeologi och landarkeologi som man väntat har resultaten allt framgent inspirerat till sådant (t ex Hårdh 1984).

Fotevik 1, efter Ole Crumlin-Pedersen

Spärren, uppbyggd av sten och pålar, är drygt 300 m lång, med ett tydligt avbrott för en segelränna, bör efter dateringarna med C-14 vara byggd i två omgångar, fas 1 under 1000-talets första hälft (?) och fas 2 i tidsintervallet 1040-1190. Den andra fasen låter sig möjligen bestämma som en förberedelse till det i Danmarks historia skickelsedigra slaget vid Fotevik 4/6 1134. Det skulle i så fall vara Erik Emunes anhängare i Skåne som uppfört den nya spärren mot kung Niels.

Fotevik 1, efter Ole Crumlin-Pedersen

Det rör sig krigsskepp, varav nr 3 och 5 är av mer än 20 m ursprunglig längd. Fartyg nr 4 är obestämt till karaktären. Alla är av ek och klinkbyggda. Likheterna med Skuldeviksfynden (särskilt Skuldelev 5, det mindre ledungskeppet) är påfallande, men en lokal, kanske skånsk prägel är också tydlig. Det är tydligt att några av skeppen (i varje fall 1 och 2) har släpats ut som slädar på isen och har sänkts med stenlast. Andra kan ha sänkts med stenlasten. Troligen ligger flera skepp under stenmassorna (Crumlin-Pedersen 1984b, Ingelman-Sundberg).

Fotevik 1

har en längd av 10.3 m och en bredd av 2,4 m bredd. Höjden midskepps är 1 m. Skeppet har haft 10-14 åror och har burit segel. De tydiga slitspåren tyder på att dess sista funktion var som stensläde på isen. Detta skeppsvrak är bärgat och en rekonstruktion är gjord.

Fotevik 2

har samma prägel. Också det har fungerat som stensläde.

Fotevik 3

är i stort sett täckt av sten, men av detaljernas storlek framgår att det måste ha varit större än vrak 1, näppeligen av mindre än 20 m längd.

Fotevik 4

med en isolerad placering i sydändan av spärren, är också troligen ett krigsskepp.

Fotevik 5

som ligger nästan helt täckt av sten, är ett krigsskepp som knappast kan ha varit under 20 m längd.

Ett fynd, alltså Fotevik 1, är bärgat och konserverat. Malmö museum har inte haft resurser eller intresse att ställa ut det. De övriga ligger kvar. Publiceringen av fynden finns hos Crumlin-Pedersen 1984b (en senare sammanfattning i samme: 1995). En TV-film gjordes av Björn M Jakobsen 1985.

Eftersom Saxo kring 1200 omtalar slaget 1134 som ”pugna forensis”, `slaget på marknadsplatsen´, verkar det som att det vid Foteviken funnits en marknadsplats under 1100-talet, vilken då skulle kunna ha varit en föregångare till marknaderna på det egentliga Näset. FMC har av denna anledning under de senaste åren utfört inventeringar med fosfatkarteringar i området. Resultaten är ännu inte färdigbearbetade. Eller syftade Saxo mera allmänt och på sin egen tid?

Knösenvraket c 1200

Fyndet upptäcktes 1982 på ett vattendjup på omkring 2 m. Det är kraftigt byggt i klink av ek och har en nuvarande längd på omkring 14 m. Ursprungligen höll det kanske 17-20 m.

Knösenskeppet har dock reparerats med annat virke än ek. Det är en bordbit av furu, med mossa som tätningsdrev (en intressant omständighet!). Båda stävarna saknas. Bland fynden märks hasselnötter och en unik sköld av trä. Den dendrokronologiska dateringen ligger kring 1148-1153. Förlisningen bör ha inträffat kring 1200. Främsta likheterna finner man med det danska Lynæsvraket, som varit större, på omkring 25 m längd (Hörberg 1995 och opublicerade rapporter av FMC). En uppskattad TV-film gjordes 1993 av Björn M Jakobsen.

Knösen-vraket (FMC)

Falsterboskeppet, andra hälften av 1200-talet

Fyndet är gjort i sandstranden under orörda (och daterade; nedan!) medeltidslager på Näsets sydvästra hörn, inte långt från Falsterbohus. Delarna var kringspridda. Skeppet är klinkat och har ursprungligen fästs med järnklinknaglar. Genom reparationer har dock en stor del ersatts med tränaglar, vilket gör att Åkerlund omtalar det som ett alltigenom tränaglat skepp. Vid denna tid borde reparationerna kanske utvisa ett samband med det västslaviska området, i färd med att överflyglas av den tyska erövringen och kolonisationen.

C-14-dateringen visar på 1110 +-70 år (Sto-204), kalibrerat fram i 1100-tal. Lerskiktet hade mynt från 1286-1316. Skeppet är uppställt i en järnvagga på Falsterbo museum och troligen inte alls konserverat. Rekonstruktionen av Åkerlund (1952) lämnar mycket i övrigt att önska, varför en insats är av nöden. Preliminära mått är 13,5 m längd, 4,5 m bredd och 2,7 m höjd midskepps.

Falsterbopråmarna c 1311-1318

Pråmarna i Falsterbo finns beskrivna i korthet av Ragnar Blomqvist (1950: 173ff), men de är även upptagna och illustrerade i Detlev Ellmers stora katalog (1972/1984: 316). Eftersom de låg som fundament för borgvallen kan de dateras före borgens anläggande c 1311-1318. De är skäligen så unika i Nordeuropa (Ellmers har någon enstaka motsvarighet). En senvikingatida pråm för färjetransport finns även från Egernsund i Sønderjylland. Konstruktion och typ är ungefär desamma för fem med en längd om 14-15 m. Den sjätte, den enda bärgade, om c 18 m längd och 3,6 m bredd ställdes en gång ut på Kulturen i Lund men finns nu bara för privilegierade forskare att beskåda i söndertaget skick i Kulturens magasin.

Det är en angelägen uppgift att göra en ingående beskrivning och analys också av detta material. Hamnteknik med in- och utlastning till och från pråmar är ett ämne som hittills saknat skeppsarkeologisk sakkunskap (jfr även Lindquist 1981 om Lödde kar i Skåne).

Den schweiziske arkeologen Béat Arnold antydde för författaren 1986 att han trodde sig ha iakttagit spår av syteknik på Falsterbopråmen. Jag har visserligen sett den, men kan inte bekräfta iakttagelsen. Å andra sidan kan jag inte heller avvisa den. Arbetssituationen påminde mig om en oövad balettdansös som försöker lyfta ekplankor om hundra kilo och samtidigt klättra på en vägg.

En ny pråm av samma typ som de övriga har upptäckts under vattnet under sent 1990-tal. Sommaren 2000 lokaliserades ännu en ny pråm ute i Kämpingebukten. Den är omkring hälften så lång som Falsterbopråmarna (c. 10 m), men ser i övrigt likadan ut. Ungefär 60 % av virket förefaller bevarat.

Skanörskoggen c 1450(?)

Detta är det nyaste större fyndet från medeltiden genom FMC:s inventeringar. Fartyget ligger på c 4 m djup. Det är av ek, lagt i klink i överdelen och i kravell i botten. Den bevarade längden är 18,7 m och bredden 5,3 m. Ursprunglig längd bör ha varit c 25 m, d v s något större än Bremenkoggens. Likheter finns också med de holländska poldervraken NZ 42/ NZ 43. Fynd av en sko och ett sent hanseatiskt tennkärl med bevarat lock visar på en tid mellan 1400 och c 1550 (Hörberg 1995 och opublic rapporter av FMC). Dendrokronologi pekar på 1390 som fällningsår för den polska eken i vraket. En rekonstruktion byggs nu i Malmö under ledning av Harry Alopaeus av denna den hittills största funna koggen. Bygget skall vara avslutat i vår (2001).

Skanörskoggen. Teckningar: T. Gralheim, FMC

Tegelvraket c 1550

Fyndet gjordes av SVEG-inventeringen vid det s k Svanrevet, på c 3 m vattendjup, och har en längd av 9,8 m och den ursprungliga längden kan uppskattas till c 12 m. Största bredden är 3, 2 m. Aktern är rak, men förstävens utseende är okänt. Det är byggt helt i ek. Lasten består av väl stuvade tegelstenar, dels taktegel, dels av typ munk och nunna. Ett fynd av en stjertpotte anger en tid omkring 1550. Intressant är även en kanonkula av sten. Man kan jämföra med det något äldre vraket av örlogsfartyget Mary Rose i England, där stenkulor fanns i mängder. Ekevirket har uppenbarligen tagits någonstans längs västkusten snarare än i Sydskandinavien. Skeppet är dendrokronologiskt daterat till omkring 1545 och har varit ganska nytt när det förliste (Alf Bråthen; Hörberg 1995 och opublic rapporter av FMC).

Tegelvraket. Teckning: H. Alopaeus, FMC

Keramikvraket

För ett par år sedan upptäcktes ett fartygsvrak vid Näset som tycks ha en i stort sett intakt last av keramik från högmedeltid. Det låg plötsligt blottat men är nu översandat igen. Det är givetvis ett ytterligt intressant fynd som kan uppfattas som ett fruset ögonblick i keramikens produktionshistoria.

Slutord

Det finns också ett antal, ännu ej undersökta, vrak från nyare tid kring Näset. Den pågående inventeringen av Fotevikens museum har flera fyndplatser att utvisa med antaget senare fartyg än 1600.

Christer Westerdahl, februari 2001

Referenser: