Var Sven Hedin en nasse?

Sven Hedin (1865-1952) var en svensk äventyrare, vetenskapsman och forskningsresande. Mellan 1890- och 1930-talen kartlade han dittills okända områden av Centralasien och Tibet.

Då jag gick i skolan på 1960- och 70-talet hörde jag aldrig talas om Sven Hedin. Våra läroböcker hade annat viktigt att berätta. Ibland hörde jag talas om Sven Hedin som ”en forskningsresande som tyvärr var nazist och den siste som blev adlad i Sverige”. Långt senare läste jag en bok av Sven Hedin – mycket underhållande och ingen nazism alls. Boken var så välskriven att jag snabbt läste en till av Hedin. Reseskildringarna innehåller mycket välgjorda skisser, teckningar och kartor. Kartorna som Sven Hedin ritade över Centralasien har senare visat sig stämma mycket väl. Han var alltså noggrann med mätningar och undersökningar.

Författaren Tord Wallström beskriver Hedin som en seriös forskare. Följande säger han om Hedin och nazismen: 
 

    ”I oktober 1935 mötte han för första gången den tyske Führern och blev under den följande föreläsningsturnén ... så imponerad av vad han såg att han beslöt sig för att skriva en bok om Hitlers Tyskland ... och boken, 'Tyskland och världsfreden', blev i stort sett en lovsång till Tredje Riket. Ändå innehöll den så många kritiska anmärkningar mot nationalsocialismen att den förbjöds i Tyskland. Bland annat reagerade han mot judeförföljelserna och påpekade att 'i mitt blod är var sextonde droppe av judisk härkomst. Jag håller på min sextondel och vill inte mista den.'

    Under de kommande åren träffade Hedin så gott som alla de stora nazistkoryféerna. Han var den ende svensk som kunde tala öppet med dem. I 'Utan uppdrag i Berlin', som utkom 1949, redogör han för denna period – det är lika fascinerande att följa den gamle upptäcktsresandens privata ingripanden i den europeiska storpolitiken som att läsa om hans asiatiska fälttåg och underhandlingar med tibetanska stamhövdingar. Man får en känsla av att han betraktade och behandlade de europeiska och asiatiska potentaterna på ungefär samma sätt. Det är inte omöjligt att han kom att påverka Hitler att se Sverige mer som en kommande bundsförvant i det stortyska riket än som en fiende – att Sverige bland annat därigenom undgick tysk ockupation.

    Liksom Hedin 55 år tidigare uppväckt svenska sympatier hos persiska pampar genom att skrävla om hjältekungen Karl XII tog han nu alla chanser att fylla Hitler med respekt för svenskarna:

      – Svenskarna är ett märkvärdigt folk, sa han vid sitt sista möte med Der Führer i december 1940. Vårt land är Europas äldsta kungarike, det enda som aldrig erövrats av främmande härsmakt. Svenskarna är världens renaste germaner. Intet annat land i Europa har inom loppet av knappt ett århundrade i nyare tid förlorat två konungar i fält. Våra trofésamlingar är också större än Tysklands, Österrikes, Frankrikes, Englands, Italiens och Spaniens tillsammans.

      – Vad! utropade den häpne Hitler. Är det möjligt?

      – Det är blott att räkna de i krig tagna fanorna i vårt Zeughaus (tyghus) och andra samlingar, fortsatte Hedin. Deras antal uppgår till över fyratusen.

      – Underbart! Storartat! skrek den begeistrade Führern och betygade att han aldrig hade en tanke pä att begränsa svenskarnas frihet.

    En generation svenskar kom att minnas Sven Hedin mera som Hitlers vän än som upptäcktsresande.” 


Jag har inte haft möjlighet att kontrollera uppgifterna i boken. Men stämmer de så var Sven Hedin kanske inte nazist. Snarare en bland många andra svenskar som imponerades av nazisterna innan man fattade vad de egentligen höll på med. Döm själv!

Källor

  • Lasse Berg: ”I Sven Hedins Spår” (1992)
  • Sven Hedin: ”Von Pol zu Pol” (1913)
  • Sven Hedin: ”Från Peking till Moskva” (1924)
  • Tord Wallström: ”Svenska Upptäckare” (Bra Böcker 1983)
  • Eric Wennerholm: ”Sven Hedin” (1978)

Per Åkesson, april 1998, rev 2003

kontakta mig om du vill publicera texten


Tillbaka