Fartygstyper

Stockbåtar	En kraftig stock har urholkats för att skapa en långsmal kanot. Tillverkades från ca 8000 f Kr till början av 1900-talet (i Östeuropa). Några repliker har gjorts i modern tid, både av stenålders och medeltida stockbåtar. De äldsta stockbåtarna var oftast mycket noggrant tillverkade – smala, smäckra, eleganta och lätta. Stockbåtar från historisk tid brukar däremot vara mer grovt tillyxade, klumpiga och tunga. Möjligen fick stockbåten lägre status under historisk tid, då man hade plankbåtar som fick vara ”finbåt”. Stockbåtar med utriggare används fortfarande i Indien och på andra platser. Mer info.
Skinnbåtar	Skinnbåtar har en hud uppspänd kring en träram. Båttypen hade aldrig stor spridning men kan vara en av mänsklighetens tidigaste. Moderna exempel är "corracle" i Irland och fällbara kajaker av typ Klepper.
Vassbåtar	Små vassbåtar kan ha används på de mesopotamiska floderna och i Egypten (papyrus) ca 5000 f Kr eller tidigare. Kuwait-fyndet kan vara just en sådan båt. Vassbåtar görs och används ännu på Titicacasjön i Sydamerika.
Egyptiskt skepp	De första egyptiska segelfartygen fanns omkring 3000 f Kr eller tidigare. De användes på Nilen, som var idealisk för primitiva segelfartyg. Vinden där är oftast från norr, så om de ville åka söderut hissade de helt enkelt seglet på den dubbla masten. Och om de ville åka norrut sänkte de seglet och drev med floden. Enkelt! Egyptiska skepp byggdes av plankor som sammanfogades med tapp- och tapphålsteknik eller med rep. Illustration av Axel Nelson. Det största egyptiska skeppet i gamla källor är drottning Hatsheputs obelisk-pråm från 1400-talet f Kr, som transporterade två obelisker, vardera om 350 ton och 100 m lång. De bäst bevarade egyptiska skeppen är Cheops-skeppen.
Trirem	Denna galär var kanske forntidens snabbaste fartyg. Som det grekiska namnet antyder fanns tre rader med roddare på varje sida. Båten var en högteknologisk racer som kunde nå 10 knops fart eller mer. Det gällde att jaga ifatt och sänka fienden med rammen. Skrovet var ett kompakt specialbygge av lätta träslag, i tapp- och tapphålsteknik. Då fartygen inte användes förvarades de på slipar i båthus. Vid sjöslaget utanför Salamis 480 f Kr hade grekerna ca 380 fartyg varav hälften kan ha varit triremer. Perserna hade ca 600 fartyg men förlorade. En grekisk rekonstruktion , Olympias, byggdes 1987. Foto av J.S. Illsley, University of Wales. Foto av ramm, av J.S. Illsley.
Romerskt fraktfartyg (corbita)	Skrovet var gjort med tapp- och tapphålsteknik. Masterna hade råsegel. Fartyget styrdes med två styråror (sidoroder) som var hopkopplade. Rekonstruktionsritningen föreställer det ca 40 m långa Mahdia-skeppet (ca 100 f Kr) och är gjord av Olaf Höckmann, Deguwa. Det största kända romerska fraktskeppet var det 95 m långa "Caligulas jätteskepp".
Djonk	Klassiskt kinesiskt segelfartyg med hög akter och utskjutande förstäv. Har upp till fem master med fyrkantiga segel. Seglen består av sektioner som kan revas/reduceras som persienner. Det massiva rodret fungerar även som köl. Skrovets inre består av kraftiga skott både på längden och tvären. Enligt kinesisk tradition ledde amiral Zheng He åren 1405-1433 e Kr flera expeditioner med jättelika djonker för att utforska världens hav. Vissa av skeppen ska ha varit över 100 m långa.
Vikingaskepp	Det hade spetsig för och akter, klinkbyggt skrov sammanfogat med järnnitar, enligt skalbyggnadsmetoden. Virket var av högsta kvalitet och plankorna var radialspräckta ur stocken och noggrant tillyxade, det blev mycket starkare än sågade plank. Det hade en mast med ett fyrkantigt råsegel. Vid dålig vind roddes skeppet med åror. Sidorodret satt på höger (styrbord) sida. Det fanns långsmala vikingaskepp för krig och personbefordran och det fanns tjockare långsammare skepp (knarr) för fraktfart. Skeppet var öppet och odäckat. Tillverkades från 700-talet till 1200-talet. Ett antal moderna rekonstruktioner har byggts.
Dhow	Traditionellt arabiskt skepp. Ordet dhow har använts av västerlänningar för många olika sorters traditionella arabiska båtar. En sak de alla har gemensamt är det trekantiga latinseglet. Källa: E.L. Cornwell (ed), An Illustrated History of Ships (London 1979).
Kogg	Kraftigt byggt enmastat handelsfartyg under medeltiden. Hade grövre och slarvigare (billigare?) finish än de tidigare vikingaskeppen. Botten var platt. För att hålla samman skrivsidorna användes ett slags genomgående balkar som stack ut utanför skrovet. Ett fåtal moderna rekonstruktioner har byggts. Mer info.
Galär	Krigsfartyg med roddare. Var vanligt under antiken, som triremer och liknande. Förekom återigen under 15- till 1700-talet. Sista gången de användes i stor skala var av de svenska och ryska skärgårdsflottorna i striderna 1790. Bilden visar en rysk galär från 1700-talet.
Caravell / Karavel	Litet spanskt och portugisiskt flermastat fraktfartyg under 1400- och 1500-talet. Nordiska kravellbyggda flermastade skepp kunde även kallas kravel, exempelvis kraveln vid Franska stenarna.
Nao / Nau / Holk	Spanskt och portugisiskt flermastat fraktfartyg under 14- och 1500-talet. På portugisiska kallas den nau. På spanska heter den nao. Motsvarande fartygstyp på engelska kallas carrack eller på svenska karack (se nedan) och i Holland kallas den holk. Mer info.
Karack	Västeuropeiskt flermastat lastfartyg under 14- och 1500-talet, liknande en nao. Normalt är det kravellbyggt, men ett klinkbyggt nordiskt exempel är handelsskeppet Ringaren. Ett brittiskt exempel på karack är det kravellbyggda krigsfartyget Mary Rose.
Galeon	Stort västeuropeiskt fartyg på 1500-talet. I Spanien och Portugal utvecklades den från nao. Beväpnat och ofta använt för långväga handel. Seglade ganska illa, men det gjorde inte så mycket när man följde passadvindar och strömmar på de stora haven. Länk.
Bojort	Litet fraktfartyg vanligt i svenska sjöar från 15- till 1700-talet. Klinkbyggt däckat skrov.
Flöjtskepp	Fraktfartyg av holländsk modell, skrovet kravellbyggt rundad akter och däckat med lastluckor. Skrovet smalnade av kraftigt i överdelen och hade ett smalt däck. Fören var mycket platt och trubbig. Vanligt under 16- och 1700-talet. Bilden är gjord av Axel Nelson. Mer info.
74-kanoners skepp	I Europa var detta en vanlig klass bland de största krigsfartygen, de så kallade linjeskeppen, från mitten av 1700-talet till ca 1815. Vissa 74-kanoners krigsfartyg var i strid så sent som 1841 i Kina och utanför Syrien. Källa: E.L. Cornwell (ed), An Illustrated History of Ships (London 1979) och Jean Boudriot, Le vaisseau de 74 canons (Collection archéologie navale française 1977). Läs mer.
Nordlandsbåt	Nordlandsbåt kallas de norska allmogebåtarna, som var direkta arvtagare till vikingaskeppen, och vanliga in på 1900-talet. Det är en klinkbyggd båt med spetsig för och akter och ett fyrkantigt råsegel. Största skillnaden mot vikingaskepp, är att nordlandsbåten har ett roder, medan vikingaskeppen hade styråra. Det finns en rad olika nordlandsbåtar i olika storlekar med olika namn. Mest känd är kanske fembøringen, som brukar vara 37-47 fot lång och ha 6-8 åror. Båttypen seglar mycket väl. Vid Harstadregattan år 1891 vann de råseglande fembøringarna över mer moderna gaffelriggade fiskebåtar i en tävling.
Jakt	En- eller tvåmastad kustnära seglare från 16- till 1800-talet. Klink- eller kravellbyggt skrov.
Skonare	Två- eller tremastat segelfartyg med kravellbyggt skrov och gaffelrigg. Om det är tvåmastat brukar aktre masten vara högst. Tillverkades fram till andra världskriget. I andra länder förekom skonare med fler master. Ett exempel är den amerikanska Thomas W Lawson, som hade hela sju master.
Galeas	Tvåmastat segelfartyg med kravellbyggt skrov och gaffelrigg. Främre masten brukar vara högst. Tillverkades fram till första världskriget.
Brigg	Tvåmastat segelfartyg med kravellbyggt skrov. Båda masterna har råsegel och aktermasten dessutom ett gaffelsegel. Vanligt under hela 1800-talet. Mer info. Tidiga briggar hade ofta en separat mast för gaffelseglet, parallell med aktermasten. Dessa kallades snaubriggar.
Bark	Tre- eller fyrmastat skepp. Alla master utom den aktersta har råsegel. Tillverkades fram till ca 1900, de sista decennierna med stålskrov.
Fullriggare	Tremastat skepp. Alla master har råsegel. Tillverkades fram till ca 1900, de sista decennierna med stålskrov.
Hjulångare	De tidigaste ångfartygen var hjulångare. Propellern kom senare. Ta en titt på Jura, Erik Nordewall och Hirondelle. Målningen av Reinhardt Grosch visar Erik Nordewall.