Det råder inte full enighet och det är kanske inte så viktigt exakt vilka av de grekiska gudarna
som räknas som de 12 olympiska. Hela tanken att de viktigaste gudarna ska vara just 12 till antalet
är en förenkling. De ”tveksamma kandidaterna” till listan tycks vara Hades, Dionysos, Hestia och
Demeter. Här är tre varianter med små variationer:
-
De 12 olympiska gudarna enligt Arja Karivieri, Stockholms Universitet: Zeus,
Hera, Poseidon, Hades, Athena, Hefaistos, Apollon, Artemis, Hermes, Ares, Afrodite,
Demeter
-
De 12 olympiska gudarna enligt Microsoft Encarta: Zeus, Hera, Hefaistos, Athena,
Apollon, Artemis, Ares, Afrodite, Hestia, Hermes, Demeter, Poseidon.
- De 12 olympiska gudarna enligt
San Diego State
University: Zeus, Poseidon, Hades, Hestia, Hera, Ares, Athena, Apollon,
Afrodite, Hermes, Artemis, Hefaistos
Andra gudar:
- Nike: segerns gudinna, attribut vingar
- Dionysos: gud för vin och fest, attribut vin, vinrankor, kantharos
(dryckeskärl)
- Hades: dödsriket, Zeus’ bror och son till Kronos & Rhea, Ymnighetshorn
- Hestia: hemmets & härdens gudinna, Zeus’ syster och dotter till Kronos &
Rhea
- Hebe: ungdomens gudinna, Zeus’ & Heras dotter
- Eileithyia: barnafödandets gudinna, Zeus’ dotter. Identifieras ofta med Hera
& Artemis.
- Askleipos: läkekonstens gud, Apollons son, dyrkad i Epidauros.
- Hygieia: Askleipos' dotter
- Tyche: turens & lyckans gudinna
- Eros: kärleksgud
(Melander, Freeman kap 12, Britannica)
Ritualer:
Det fanns inga yrkespräster. Vanliga medborgare valdes årsvis att tjänstgöra som präst
(mageiros). Uppgiften var att organisera festivaler, vara domare, utföra offerritualer, ta hand
om offerrester. Den högste arkonten (förtroendevalde) ansvarade för kalendern för ritualer och
festivaler.
Man brukade offra levande djur. Getter och svin var billiga. Oxar och kor var dyra och viktiga.
Endast tamdjur användes, inga vilda djur. Undantag från tamdjursregeln var kulten av Artemis
Lafria, där man även offrade vilda djur.
Djuren förs fram i en procession till altaret. Tillbehör bärs även fram: korg med korn, kniv,
skål, bord för styckning av köttet, stekspett, kittel för kokning av resterna.
Prästen leder först en bön. Han stänker vatten på djurets huvud, kastar korn på altarelden och
klipper därefter hår från djurets panna och kastar på elden. Sen klubbas djuret medvetslöst med en
hammare, varpå halsen skärs upp och huvudet vänds så att blodet sprutar uppåt mot gudarna. Blodet
rinner ned i den särskilda skålen eller direkt på altaret. Bröstkorgen sprättas upp och inälvorna
tas ut. Djuret flås och skinnet får säljas.
Köttet styckas i flera steg:
- Lårbenen placeras först på altaret som gåva till gudarna. Rökelse tänds, vin stänkes på och
detta eldas upp. Gudarna får njuta av lukten och röken.
- Vissa utvalda godbitar grillas på altaret och delas ut till deltagarna.
- En del av resterna offras återigen åt gudarna, dvs dessa heliga bitar äts upp av särskilda
funktionärer.
- Övrigt kött kokas och delas ut till deltagare.
Prästerna brukade få en del av offerköttet som ersättning. Blodlösa offergåvor som mat och
kryddor kunde även förekomma.
(Zaidman & Pantel)
Sekter:
Orfeus-sekten hade två undergrupper. Den ena offrade djur, den andra var
vegetarianer.
Pythagoréerna sökte kontakt med gudarna utan att delta i den offentliga kulten.
Dionysos’ anhängare deltog i jaktlekar där man slet sönder det levande djuret
och åt det rått.
De eleusinska mysterierna, i staden Eleusis på halvön Attika. Festivalen hölls
årligen. En viktig del varje vår var invigningen av nya medlemmar, som invigdes till den lägsta
nivån av sekten. På hösten skedde offercermonier. Kulten stoppades på 300-talet då Eleusis
förstördes av goternas kung Alarik.
Annat, kuriosa:
Hesiodos skrev Theogoni ca 700 fKr, där han berättar om världens skapelse och gudarnas
familjeträd.
Det var förbjudet att föda barn, ha sex eller dö i en helgedom. Begravningar i Grekland kunde
förekomma både med inhumering och kremering.
Utöver de ”ordinarie” festerna till olika gudar fungerade även de olika idrotts- och
dramafesivalerna som religiösa festivaler.
Källor:
- Ronny Ambjörnsson: Människors undran (NoK 1997)
- Charles Freeman: Egypt, Greece and Rome (Oxford 1996)
- Torben Melander: Billeder fra Grækenland 700-300 f.Kr. (Gyldendal 1986)
- Zaidman & Pantel: Religion in the Ancient Greek City (Cambridge 1992)
- Microsoft Encarta 98
- Encyclopedia Britannica
|
