Etruskerna

Äldsta civilisationer

Under andra årtusendet f. Kr fanns en eller flera bronsålderskulturer över stora delar av den italienska halvön.

Etruskien

Etruskiska jordbruksbyar uppstår omkring 900 och stadsstater uppstår i södra Toscana under 700-talet f Kr. Etruskerna kan ha invandrat från Lydien. Under 600-talet sprider de sig till Campanien och Poslätten.

De inför odling med bevattningskanaler. De exporterar järnmalm, koppar, silver och svart bucchero-keramik. De importerar grekisk keramik.

Etruskerna har en orientalisk period från c 760 med inflytande österifrån. Före denna tidpunkt befinner sig etruskerna på en primitiv teknisk nivå. Därefter, tack vare handel med greker och fenicier, stiger levnadsstandard och teknisk nivå efterhand. Vissa feniciska och grekiska hantverkare och handelsmän bosätter sig i Etrurien. Inget plötsligt kulturbrott kan konstateras, så man är säker på att det är samma etruskiska folk som blivit rikare och utvecklats under några sekel.

Från att ha varit järnåldersbyar, utvecklas 12 större städer (stadsstater) i Etrurien. Dessa samarbetar i ett löst förbund. Det etruskiska samhället domineras av aristokratiska släkter.

Under 400- och 300-talet försvagas etruskerna under tryck från kelter norrifrån och från romare. Vid kusten hotas de även av fenicier och greker.

474 besegras etrusker av en grekisk flotta från Syrakusa vid sjöslaget utanför Cumae.

423 erövras Capua av de italienska samniterna.

396 intas staden Veji av Rom.

C:a 280: Efter Tredje samniterkriget behärskar Rom hela Etrurien.

De sista etruskerna assimileras i romarriket på 100-talet f Kr. Att det etruskiska språket totalt utplånades kan delvis bero på att etruskerna inte tycks ha haft någon litteratur att tala om. Ingen litteratur finns i alla fall bevarad, bortsett från de mumielindor, som nämns nedan.

Etruskerna förblev sedan tämligen okända innan plundringen och undersökandet av etruskiska gravar tog fart på 1840-talet. Ett arv har etruskerna dock lämnat efter sig. Det är vårt vanliga bruk av förnamn och familjenamn. Det togs över av romarna och spreds sedan över världen.

(Montgomery, Wikander & Wikander)

Etruskiskt hantverk

Den finaste keramiken importerades från grekerna. De egna keramikformerna var impasto (grov keramik, först odrejad, senare drejad) och bucchero (finare, polerad svart keramik). De var även duktiga på terrakotta.

Bronstillverkning var en stor etruskisk specialitet. Viktigaste produkter var trefotskärl, rökelsekar och speglar.

(Wikander & Wikander)

Etruskisk religion

Genom den grekiska kulturimporten införs en del grekiska gudar, men med andra namn: Apulu (Apollon), Artumes (Artemis), Turan (Afrodite), Menerva (Athena/Minerva) och Tinia (Zeus). En etruskisk gudinna heter Uni och motsvaras av den latinska Juno. Etruskerna hade en stark tro på teckentydare, spådomar och ödet. Votivgåvor i form av anatomiska modeller var också vanliga.

Gravarna är ofta i form av kammargravar nedgrävda i tuffen. Dessutom brukar en tumulus (jordhög) vara placerad ovanpå. Gravarna innehåller ofta både väggmålningar och en mängd personliga föremål.

För det mesta begraves de döda hela, dvs inhumering. Men i norra Etrurien förekom även kremering. Då placerades askan i ett kanopekärl, ofta med en hjälm eller ett huvud som lock. Kvinnogravar är lika fina som mansgravar, vilket kan tyda på att kvinnor hade en stark ställning.

(Wikander & Wikander)

Etruskiska språket

De talade ett okänt icke indoeuropeiskt språk. En etruskisk bok har faktiskt hittats på 1800-talet, återanvänd som lindor kring en mumie, numera förvarad i Zagreb. Det mesta av ”mumiebokens” innehåll är tolkat (en religiös skrift), men totalt sett är ytterst litet bevarat av etruskiska inskrifter. Exempelvis gravinskrifter, som mest innehåller personnamn och upprepningar. Därför förstår man endast delar av språket.

(Freeman kap 18)

Etruskernas ursprung

Detta var tidigare en hett omdebatterad fråga. Enligt Herodotos och andra skulle etruskerna ha sitt ursprung österifrån. Frågan om var de från början ganska primitiva etruskerna ursprungligen kom ifrån är inte längre fullt så viktig. Det står numera klart att etruskerna fanns på den italienska halvön så långt bak i tiden som det går att fastställa. Den etruskiska högkulturen är helt enkelt resultatet av grekiska och feniciska influenser. En blandkultur alltså.

Övriga Italien

Syditaliens kuster koloniseras av greker sedan 700-talet. Sicilien, Sardinien och Korsika koloniseras av Fenicier. Mellersta Italien bebos av latinare.

Etruskerna i kungarnas Rom

Omkring 800 grundas enkla bosättningar med lerhyddor på de 7 kullarna som nu är platsen för Rom, liksom i övriga delar av landskapet Latium.

Enligt legenden grundas Rom år 753, vilket är startåret för den romerska tideräkningen.

Befolkningen talar latin och den finaste keramiken importeras från Grekland. Under 600-talet influerades deras kultur alltmer av etruskerna.

Rom regeras av kungar. Två av kungarna lär ha varit etruskiska, Tarquinius Priscus (616-578) och Tarquinius Superbus (534-509).

(Montgomery)

Etruskerna i republiken Rom

474 f Kr: Grekiske tyrannen Hieron från Syrakusa besegrar etruskerna vid Cumae.

396: Etruskiska grannstaden Veji besegras.

283: Galler och etrusker besegras vid Vadimosjön. Efter varje militär seger sluter Rom fördrag, som ger de besegrade områdena ett visst mått av självständighet.

Under de följande 200 åren integreras etruskerna allt mer i det romerska samhället för att slutligen försvinna som nationell särart.

(Montgomery, Freeman kap 19)

Huvudkällor:

Charles Freeman: Egypt, Greece and Rome (Oxford 1996)

PG Gierow & L Sjöstedt: Antiken (Studentlitteratur 1978)

Hugo Montgomery: Medelhavsvärldens historia till omkring 400 e.Kr. (Esselte 1978)

Charlotte Wikander & Örjan Wikander: Etruskerna (Malmö muséer 1987)

Övrig källa:

William R. Biers: Art Artefacts and Chronology in Classical Archaeology (Routledge 1992)

Tips:

Besök Glypoteket i Köpenhamn. Där finns en mycket fin etruskisk avdelning.

Detta är en uppsats till kursen Antikens kultur och samhällsliv, vid Stockholms universitet.