Hälsningar från Los Angeles i Kalifornien, där jag just nu (den 27 september – 2 oktober 2012) befinner mig för att fira Cineramas 60-års jubileum. Här finns nämligen The Cinerama Dome, en av bara tre** biografer i världen där man vid utvalda tillfällen kan njuta av Cinerama-filmer i sin fulla prakt.
**De andra två Cinerama-biograferna finns i Bradford, England och i Seattle, Washington. Bradford besökte jag så sent som i våras, och även där anordnades ett jubileumsprogram för Cinerama, dock inte lika omfattande och komplett som det som nu visas i Los Angeles. Naturligtvis används de tre biograferna inte bara för Cinerama-filmer, utan är i vardagslag vanliga biografer med aktuella filmer på programmet.
Cinerama uppfanns i början av femtiotalet av amerikanen Fred Waller och var det första moderna bredbildsformatet på bio. Man använder tre synkroniserade filmremsor som visas kant i kant på en kraftigt välvd filmduk. På en fjärde filmremsa ligger det magnetiskt inspelade ljudet i inte mindre än sju kanalers stereo.
Utan Cinerama hade vi kanske fortfarande haft filmdukar i proportionerna 4:3 som var det förhärskande före 1952. Eller i värsta fall kanske alla biografer hade varit nerlagda och försvunna utan ett vapen mot tv:ns dominans.
Poängen med Cinerama är inte bara att bilden är bred. Avsikten är att återge människans hela synfält så att biopubliken får en känsla av att själv vara på plats. Effekten kan närmast beskrivas som tredimensionell, även om filmen inte är stereoskopisk. Andra bredbildsformat som dök upp som svampar ur jorden i Cineramas fotspår har aldrig kommit i närheten av samma närvarokänsla.
Teckningen till höger visar principerna. Den är hämtad ur premiärprogrammet från 1952. Klicka på bilden för att se en större version.
Under tio års tid gjordes totalt bara sju filmer i Cinerama. Sen skrotades systemet eftersom det var för dyrt och tekniskt komplicerat. Men faktum kvarstår: Trots att de här filmerna är slitna och har 50 – 60 år på nacken är Cinerama än i dag något av det ”häftigaste” man kan uppleva i en biosalong. Bara IMAX har större bildyta. Men IMAX är mest bara jättestort och saknar elegansen i Cinerama.
Själv såg jag som barn Cinerama-filmen Världens sju underverk på Royal-biografen i Malmö. Det var någon gång i början på sextiotalet. Den upplevelsen lämnade ett bestående intryck på mig. Tyvärr skrotades de speciella projektorerna på Royal i mitten av sjuttiotalet när de hade stått oanvända i mer än tio år. Samma öde drabbade så gott som alla Cinerama-installationer runt om i världen. (Om man ska vara petig hade Royal egentligen inte någon äkta Cinerama-installation. Det var ett kompatibelt system som hette Cinemiracle. Men det dög också bra.)
Under ett par årtionden föll Cinerama i glömska, och det fanns inget enda ställe i världen där man kunde köra filmerna. Men på senare tid har intresset vaknat på nytt.
The Cinerama Dome byggdes på bara 16 veckor 1963 och ritades speciellt med tanke på tre-projektorsystemet. Men då var den dyra och omständliga processen redan på väg att överges, så istället installerade man s.k. en-projektors Cinerama, vilket i praktiken var ”vanlig” 70mm film. Så sent som för tio år sen, i samband med en omfattande renovering och tillbyggnad, fick biografen sina tre projektorer för äkta Cinerama.
Här kan du se mina bilder från Cineramas 60-års jubileum i Los Angeles!
Sidan senast uppdaterad 2015-08-26