Kan ubåtar vara arkeologi?

av Göran Ekberg

Garrett och hans ubåtar

George William Garrett föddes 1852 som son till en präst. George gjorde samma yrkesval som fadern och tog en examen i teologi och fick därefter anställning som pastorsadjunkt i en församling i Manchester. Men samtidigt med sina teologiska studier var han mycket intresserad av vetenskap. Detta medförde att han även tog en examen i kemi och att han tog flera patent på uppfinningar. När det rysk-turkiska kriget bröt ut 1877 fick kriget Garrett att fokusera sina tankar på ubåtar. Han övertygades om att enda sättet för England att försäkra sig om sitt försvar var att använda ubåtar.

Resurgam konstrueras

Den första ubåtsliknande farkost han konstruerade var ett 14 fot långt ”en-mans-ägg”. Farkostens propeller drevs med handkraft men fungerade, enligt Garrett själv, trots detta primitiva utförande bra.

1879 gjorde han ritningar till en större ubåt. Han lyckade samla ihop pengar till bygget genom en rad välgörenhetsfester i sin församling. Engelska marinen blev intresserad och erbjöd sig att betala 60 000 pund till Garrett om ubåten klarade vissa tester. Han byggde ubåten och döpte den till Resurgam som är latin och betyder ”Jag skall återuppstå”. Den här farkosten var ungefär 40 fot lång och drevs av en liten ångmaskin. Dessutom innehöll den  flera av Garretts andra uppfinningar. En luftrenare som skulle extrahera kolmonoxiden i luften, en mätare för att kunna avgöra luftens renhet samt ett system för att kunna avlossa torpeder. Lyset i ubåten bestod av stearinljus. Ljuset kunde även indikera när syret var slut. När det slocknade var det dags att öppna luckan för att få in ren luft.

Ubåten byggdes i Birkenhead utanför Liverpool och i december 1879 var det dags för avfärd till marinens flottbas i Portsmouth för de avgörande testerna.

Förlisningen

Trots rådet att forsla ubåten landvägen till Portsmouth bestämde sig Garrett för att låta Resurgam gå dit för egen maskin. Han trodde att detta skall imponera på militärerna. Han lämnade Birkenhead den 10 december 1879 med två vänner som besättning. Efter stora problem med navigationen och ett oavbrutet arbetande i den olidliga hettan som ångmaskinen skapade, samt den allt sämre luften, beslöt man sig för att angöra hamnen i Rhyl för att få en stunds vila. Efter långa diskussioner beslöt Garrett och hans besättinng sig för att bogsera Resurgam den återstående sträckan. För att kunna genomföra detta inköpte Garrett ångyachten Elphin.

I februari 1880 avgick Elphin med ubåten på släp från hamnen i Rhyl, trots att vädret var dåligt. Man hade till och med varnat för att storm var på väg. I början av bogseringen stannade Garrett och hans två medhjälpare ombord på ubåten men då Elphin fick problem med en ångpanna behövdes deras kunskaper om maskiner ombord på yachten. Resurgams lucka, liksom på alla andra ubåtar, gick inte att låsa från utsidan. När de tre männen lämnade ubåten gick därför luckan bara att stänga och inte att låsa. Vad som sedan hände är oklart men en teori är att luckan i den alltmer tilltagande stormen slets upp vilket medförde att ubåten snabbt vattenfylldes och sjönk.

Resurgam hittas

Trots flera försök återfann George Garrett aldrig sin ubåt. Många försök har också i modern tid gjorts för att hitta ubåten.

Med början 1983 har George Garretts barnbarnsbarn Bill Garrett finansierat ett flertal sökprojekt utan att lyckas lokalisera vrakplatsen. I oktober 1995 kontaktades dykaren Keith Hurley av yrkesfiskaren Dennis Hunt vars trål hade fastnat i ett föremål. När Hurley dök ned längs trålen möttes han av stort koniskt föremål. Väl förtrogen med vad som hänt i området 1880 insåg han ganska snabbt vad han hittat. Väl medvetna om det stora intresset för ubåten krävde Hurley och Hunt i det här läget 50 000 pund för att avslöja vrakplatsen.

När Bill Garrett fick veta deras krav försökte han återigen organisera en ny sökning. Under tiden sökning pågick framkom uppgifter som klart begränsade det aktuella sökområdet. Med de nya uppgifter tog det bara 3 timmar innan Resurgam syntes på sonarens dataskärm. Ubåten låg på styrbordsidan på ett djup av 16-17 m. Den första preliminära besiktning som gjordes visade att ubåten var i ganska bra skick, men att hon var delvis skadad och dessutom flyttad från sitt ursprungliga läge.

SUBMAP

Med Martin Dean, vid St Andrews Archaeological Diving Unit, som en av initiativtagarna beslöts det att ett projekt skulle startas som hade som mål att genomföra en dokumentation av vraket in situ. Projektet, döpt till SUBMAP, hade även som mål att samla ett stort antal sportdykare och ge dessa en chans att få erfarenhet av arkeologiskt fältarbete samt att ge dem en enklare teoretisk utbildning i marinarkeologi. Under sommaren 1997 samlades drygt 110 personer, de flesta sportdykare, för att genomföra en första dokumentation på platsen. Sportdykarna skulle under ledning av marinarkeologer undersöka området runt ubåten samt göra inmätningar och skisser. Man har dessutom undersökt ubåtens skador och analysera hur dessa kunnat uppstå. Resultatet tyder på att skadorna på vraket kan ha uppkommit under kriget då örlogsfartygen använt området som ankarplats. Man har också lyckats bestämma ubåtens ursprungliga läge samt påträffat nästan alla delar som genom åren fallit av eller genom yttre påverkan brutits loss från ubåten. SUBMAP-projektet med deltagandet av det stora antalet sportdykare anses som mycket lyckat och har resulterat i att flera av dessa sportdykare har startat smågrupper som skall dokumentera andra vrakplatser på ett professionellt sätt.

Framtiden

Vad som kommer att ske med Resurgam i framtiden är osäkert. Flera instutioner är intresserade av en bärgning, bland annat ubåtsmuseet i Gosport, men problemet är de kostnader som är förknippat med en bärgning och en efterföljande konservering/restaurering. Enligt Alex Hildred, undersökningsansvarig på Mary Rose Trust, har framtiden för Resurgam nått en kritiskt punkt. Nyligen uppkomna skador av vandaler och i kombination med ubåtens status gör att man mycket snart måste göra något innan det är för sent.

Garretts sista dagar

Hur gick det då för George Garrett? Han fortsatte att bygga ubåtar men nu tillsammans med den svenske miljonären och vapentillverkaren Thorsten Nordenfelt. De konstruerade ubåtar som såldes till Grekland, Turkiet och Sverige. Den sista ubåten de byggde tillsammans skulle säljas till Ryssland, men sjönk på leveransturen. Med detta avslutade Garrett sitt arbete med ubåtar och emigrerade till USA där han köpte en bondgård. Senare tog han värvning i USA:s armés ingenjörskår och kämpade i det spansk-amerikanska kriget. Vid krigsslutet avskedades han och dog utfattig i New York i februari 1902, endast 50 år gammal.

Vidare läsning

Ubåtens utveckling
Archaeological Diving Unit
Resurgam-projektets egen websida