Anteckningar från föredraget av Noam Chomsky 2002 Tisdagen den 24 september 2002 satt jag i Stockholms konserthus på föredraget med den amerikanske dissidenten Noam Chomsky – mannen som är känd för att skylla all världens ont på USA och motivera detta med komplicerade hänvisningar som är svåra att kolla.
Följande anteckningar (på engelska) är lite lösryckta ur det 45 minuter långa och detaljspäckade föredraget, men ger en bild av vad det handlade om. Om dessa spridda ord ser osammanhängande och förvirrande ut, så var det exakt så som jag och en del andra i publiken kände sig. Och ändå antecknade jag så fort jag orkade, medan Chomsky sprutade ur sig teorier och påståenden. Här är anteckningarna: "Is resistance possible?"USA oppressing democracy: The intention of USA when founded in 1776 was to create a "polyarchy", not a democracy. Already Aristotle (in Politics) said that an unequal society will not work in a democracy. And the US is obviously unequal. 1974: "trilateral commission report", by Rockefeller. This is recommended reading according to Chomsky. The authors of that report were concerned with the "excesses" of democracy, of the failure of school indoctrination. One reason for media propaganda in the USA: The hazards for industrialists by the rising power of the masses. Before the 2000 US elections, 75% said they did not take elections seriously. Resistance is possible: There is an example of early socialist theories in the USA: Even Abe Lincoln and the Republican Party in 19th century wanted workers to own their factories. Ca 1985, Reagan wanted to intervene in Central America but had to back off after public protests. Thus resistance is possible if people start to protest. Neo-Liberalisation and Globalisation: 10 years ago it was announced that history has ended*. 100 years earlier William Morris said that resistance is possible. Neo-liberalism emerged in early 70s, as a way to make democracy insignificant. Investors and finance form a virtual parliament. One example is Brazil, where a social democratic government results in capital fleeing from the nation. Today's global justice movement started in the south. Porto Alegre has been in Worker's Party hands for 15 years. US interventions: Preemptive: attacking a much weaker enemy must be made fast, because otherwise the public won't accept it. Saddam got US permission in 1991 to crush the Shia rebellion, killing thousands. The US does not want international observers on the West Bank in Palestine. Thus the US cooperates with the Israeli army. There is actually a peace plan for Israel and Palestine, that may be acceptable for everybody. This so-called "Saudi" plan is ca 25 years old, but blocked by US government. Därmed slutade föredraget Ett fåtal publikfrågor besvarades. En fråga var: What can be done to prevent the US attack on Iraq? – "Protest! Protest!" Och sedan var allt över. Presentation, föredrag och frågor tog totalt 1½ timme. Per Åkesson, okt-nov 2002 * Not: Följande tog jag reda på efter föredraget, för att fatta vad som menades: Amerikanen Francis Fukuyama var anställd hos George Bush den äldre. Han skrev 1989 på dennes uppdrag en uppsats med temat att historien är slut. Författaren menade att efterkommunismens och murens fall skulle hela världen få marknadsekonomi, politiskt liberala institutioner och världshandel. Därmed skulle alla internationella strider upphöra. Redan Kuwaitkriget 1991 kom att visa att Fukuyama hade fel - konflikter skulle fortsätta även efter kommunismens fall. Denna not är bara ett exempel på att Chomsky blir nästan obegriplig utan en hel del kunskaper, för Chomsky förklarar sällan vad han hänvisar till. Begriper karln hur svårbegriplig han gör sig genom att rabbla upp en mängd uppgifter som han förutsätter att lyssnaren/läsaren känner till? Kommentar okt 2002: En månad senare (24/10) i DN citerar Maciej Zaremba marxisten Peter Hudis: Noam Chomsky lider av ett "antiimperialistiskt tunnelseende" så allvarligt att det driver honom till att urskulda Milosevic eller vilken annan reaktionär som helst, som kan anses stå i vägen för USA:s dominans. Kommentar nov 2002: Den 17/11 skriver Niklas Ekdal i DN om Chomsky. Han konstaterar att både Chomsky och Naomi Klein är "demokratiernas dissidenter". Han skriver att dessa dissidenter faktiskt har befogad kritik mot liberalism, globalisering och USA. Men problemet är att dissidenternas onyanserade kritik skapar en onödig polarisering. Och så får vi ännu fler stenkastande aktivister på gatorna. Enligt Ekdal vore det bättre med en nyanserad kritik och dialog för att skapa en bättre värld. Länkar
|
Åter till debattsidan