Österrikarnas invandringsfientlighet

Jörg Haiders österrikiska frihetsparti är ”invandrarfientligt” men däremot för regeringen dvs koalitionen mellan FPÖ och det konservativa ÖVP inte en invandrarfientlig politik. En av FPÖ:s viktigaste fråga är en kraftigt reglerad invandring till Österrike. Vad är det för människor som lägger sin röst på ett ”invandrarfientligt” parti? Är det nazister? Är det rasister? Eller är det människor som är ”invandrarfientliga” men varken rasister eller nazister?

Det är säkert inte nazister, eftersom FPÖ inte representerar nazistiska idéer. Det finns säkert åtskilliga rasister bland FPÖ:s sympatisörer. Många personer, inklusive judar, i ansvarig ställning tycks vara överens om att Jörg Haider inte är anti-semit eller nazist. Men jag tror att de flesta som är ”invandrarfientliga” i såväl Österrike som resten av Europa (inklusive Sverige), är det av socio-ekonomiska skäl. Detta bär oss till frågan: Vad innebär invandrarfientlighet?

Till en början vill jag nämna att termen invandrarfientlig är olämplig, för att den syftar på fientlighet mot invandrare när det i regel egentligen handlar om fientlighet mot invandring, varför termen invandringsfientlig hade varit lämpligare. Hur som helst; ofta likställs invandrarfientlighet med rasism och därigenom sätts locket på utan att man får ett uttömmande svar.

Sedan 50-talet till långt in på 80-talet har européerna betraktat invandring som ekonomiskt gynnsam och berikande. Arbetslösheten var låg och invandrare hade relativt lätt att få jobb och således var integrationen smidig – många invandrare till och med assimilerades.

Däremot har den senaste vågen av invandrare inte det lika enkelt. Arbetslösheten är högre och därmed har arbetstillfällen för invandrare olyckligtvis blivit färre. Under 90-talet har de flesta invandrare hamnat längst ner på den sociala skalan, vilket lett till ökade sociala problem, segregering, gettoisering, integrationsproblem och växande kriminalitet som följd.

Det är ofta mycket svårt att beräkna om invandring är lönsam eller kostsam; det beror på vad som tas med i beräkningarna och om de är kort- eller långsiktiga. Vare sig den senaste invandringsvågen till bland annat Österrike, Sverige, Schweiz, Belgien, Frankrike, Danmark och Norge är lönsam eller kostsam, så har den förhärskande synen på invandring skiftat från lönsam och berikande till kostsam och problematisk. Tyvärr hamnar den solidariska delen i skymundan och det är i högsta grad ekonomin som styr vår generositet. Dock kvarstår faktumet att invandring idag förknippas med ökade sociala kostnader, gettoisering, kriminalitet och låga löner p g a högre arbetslöshet.

Det är i detta ljuset invandringen måste debatteras; de invandrarfientliga stämningarna är, enligt min mening, alltså huvudsakligen grundade på socio-ekonomiska faktorer. Och det handlar inte om huruvida invandringen i realiteten är lönsam, utan vad folk i allmänhet anser. T ex anser minst en fjärdedel av österrikarna och schweizarna att invandringen är kostsam och problematisk och jag är säker på – utifrån vad man hör, ser och läser – att den siffran också gäller i Sverige och många andra europeiska länder.

Det finns dessutom också många invandrare, de med invandrarbakgrund och de som är gifta med invandrare, som är ”invandrarfientliga” i Österrike, liksom i många andra länder i Europa – däribland i Sverige. Att vara ”invandrarfientlig” innebär till största delen att man fruktar att invandring resulterar, dock inte sällan på felaktiga grunder, i högre arbetslöshet, låga löner, ökade sociala problem, växande kriminalitet och följaktligen i bredare rasism. Det är alltså föga förvånande att till och med många invandrare och judar är ”invandrarfientliga”.

Motsättningar mellan f d östtyskar och västtyskar eller mellan invandrade ryska judar till Israel och judiska israeler kallas inte för rasism men motsättningar mellan invandrare och österrikare kallas automatiskt och bekvämt för rasism när det i själva verket, i hög grad, handlar om socio-ekonomiska faktorer. FPÖ har vunnit många röster framför allt tack vare en överhängande framtida massinvandring från Öst- och Centraleuropa med billig arbetskraft som följd.

Det finns två olika sorters ”invandrarfientliga” sidor, nämligen den som förespråkar en starkt reglerad invandring och den som förespråkar en minskad invandring. En Sifo-undersökning som gjordes i september 1999 visade att 46% av svenskarna ansåg att invandringen är i allt för hög omfattning och siffran bland t ex kristdemokratiska sympatisörer var hela 56%. Hur stor andel av dessa sedan vill antingen minska eller starkt reglera invandringen vet vi inte men det innebär emellertid att 46% av det svenska folket är ”invandrarfientligt” på ett eller annat sätt.

Framväxten av ”invandrarfientliga” partier runt om i Europa, tyska kristdemokraternas, CDUs, emfatiska motstånd till arbetskraftsinvandring från Indien, folkomröstningen i en schweizisk stad om vilka invandrare i staden som ska få medborgarskap (10% fick medborgarskap) och upploppen mot invandrare i södra Spanien är bara den senaste tidens tecken på den allt mer negativa synen på invandring runt om i Europa.

FPÖ-sympatisörer är ”invandrarfientliga” men de är inte mer rasistiska än de flesta andra och långt ifrån nazister, utan ”invandrarfientligheten” bottnar huvudsakligen i socio-ekonomiska faktorer. Debatter om invandring måste lyftas fram i ett nytt ljus för att bli konstruktiva.

Robin Trnovsky, våren 2000

publicerad som insändare i dagspressen våren 2000, på denna webbsida maj 2000