|
Kväll efter kväll sitter vi ensamma, tysta i nedsläckta rum. Identiska bilder och intryck forsar in i våra hjärnor och likriktar våra ambitioner och önskemål, vår smak och vår kunskap. Vi lägger mer tid på naturprogram än på att vandra i skog och mark; mer tid på att skratta åt tv-komiker än på att skämta själva. Vi ser sexscener oftare än vi smeker en annan människa. För fyra decennier sedan fick vi en ny familjemedlem som nu ger vår själsliga miljö allvarliga skador. Mentala föroreningar flödar in i våra hjärnor varje dag. Snedvridna människoideal dumpas i vårt kollektiva undermedvetna som giftigt avfall. Vår fantasi och kreativitet mattas av, vår allmänbildning blir allt mer undermålig. Vi är de första människorna vars liv inte formas av naturen utan av en sjuk massmediamiljö. TV påverkar våra värderingar, motiv och vårt förnuft för att slutligen forma vårt beteende och samhälle. Vem fostrar egentligen ditt barn? Du eller programplanerarna? Anders Liljeqvist, 1999 |