Sekternas kännetecken

Sekterismen kan lätt uppfattas som en trend i vår tid, men en sådan uppfattning är inte riktigt korrekt. I litteraturen finner man exv. ”Vederdöparna”, en sekt vars medlemmar reste runt i Holland på 1500-talet och ”döpte om” folk. Vederdöparna som organisation existerar dock inte längre. Många idag verksamma, framförallt religiösa sekter , uppstod så sent som under 1800-talet. Men även under senare tid; under 1960-talet uppstod ett stort antal nya sekter med skiftande innehåll.

Alla SEKTER är som antytts inte knutna till RELIGIONER, utan vissa framstår som FILOSOFISKA eller PSYKOLOGISKA exv. Scientologerna. Inom POLITIKEN kan sekteriska grupper återfinnas främst bland höger- el. vänsterextremistiska rörelser. En annan typ av rörelser går under namnet MAFFIAN som började på Sicilien under medeltiden, dessa är kriminella och har flera sekteriska drag. Det finns även andra hemliga ordnar, sällskap och militära organisationer, MC-gäng mfl. som uppvisar tydlig sekterism. Även inom AFFÄRSVÄRLDEN finns det organisationer med sekteriska förtecken. Det kan dock vara värdefullt att veta att av alla vår tids verksamma sekter är flertalet i grunden religiösa organisationer.

Man har definierat en sekt som en ”odemokratisk gruppering som uppfattar allt utanför den egna kretsen som ett hot som måste bekämpas”. Denna definition är tyvärr inte heltäckande, men den stämmer bra när det gäller extremare och därmed ”farligare” sekter.

En sekt bildas ibland av avhoppande medlemmar ur en etablerad rörelse som man protesterar mot. Avhopparna är missnöjda med rörelsens tolkning av bibelcitat eller av andra för dem väsentliga frågor. Ibland kan en person få en plötslig ”uppenbarelse om att starta en sekt” och drar då med sig medlemmar från en etablerad organisation in i sekten.

Troligtvis kan inte vilken människa som helst bli medlem i en sekt. I litteraturen kan man hitta kännetecken på personer som ansluter sig till sekter. Följande lista räknar upp några sådana kännetecken:

• Att individen känner sig vilsen eller otillfredsställd med livet.
• Att individen ser sig själv som en sökare efter livets mening och mål.
• Att sökaren tror sig ha hamnat i en vändpunkt i sitt liv.
• Att sökaren är öppen för udda tolkningar av verkligheten och de existentiella problemen.
• Att sökaren känslomässigt kan knyta an till grupper med obekanta människor.

Värvning av nya medlemmar

Dom flesta vuxna blir aldrig medlemmar av någon sekt. Detta kan i någon mån bero på att många i samhället tror att sekternas medlemmar är ”MENTALT STÖRDA” vilket naturligtvis är en myt. Sådana föreställningar är dock mycket vanliga och åstadkommer att sekterna ofta nonchaleras och att de flesta ”dörrar” slås igen framför sekternas värvare, som i god tro försöker att värva nya medlemmar.

Det vanligaste tillväxtsättet för sekten är att de redan ”omvända” rekryterar medlemmar ur sina familjer, sin bekantskapskrets och på sina arbetsplatser etc. Men sekter i allmänhet har naturligtvis metoder för att intressera en bredare publik. Värvningsmetoderna för allmänheten motsvarar ofta moderna försäljningsmetoder och enstaka rörelser använder ibland även klart sexuella utspel.

Allmänheten får vid värvningstillfället olika erbjudanden: 
Man bjuder exv. in utomstående till föredrag eller möten där man diskuterar vardagsproblem och belyser dessa utifrån den lära man säger sig tro på. Ibland anordnar man diskussionsgrupper över filosofiska ämnen eller liknande. En del värvare erbjuder gratis personlighetstester eller måltider.

Värvandet kan även handla om försäljning, där man förväntas köpa ett förråd av vissa produkter, ofta kopplade till oklara anställningsförhållanden. Eller också erbjudanden om personlighetsutvecklande kurser, som vanligen kostar stora summor. Värvningsförsöken framställs ofta som ”en enastående chans, som troligen inte återkommer”.

Värvningsaktiviteterna kan pågå ute på gatan, eller genom informationsmöten som värvare håller i skolor, på centralstationen, på högskolor, gallerior, köpcentra och liknande ställen där många människor samlas. Värvare delar vid sådana ställen ofta ut attraktiva broschyrer eller flygblad för att nå intresserade. Värvandet kan även ske via flygblad som stoppas i brevlådor, eller i vissa rörelser genom dörrknackning. 

Dessa skickliga värvare som regelbundet tränar ”värvningsstrategier”, tar kontakt med människor som är nya i stan och verkar sakna socialt nätverk, dvs. individer som är optimalt mottagliga för en ”vänlig kontakt”. Vid det första tillfället visar värvaren kanske bara vänlighet och inbjuder till sammankomster av olika slag. När värvaren i en extrem sekt sedan presenterar läran sker detta i en miljö, i en takt och på ett sätt som står under full kontroll från sektens sida.

Sektens strategi innefattar även att man så snabbt som möjligt skall utveckla känslomässiga band till de människor som undersöker rörelsen. I den avsikten använder sekten ofta sk. ”love bombing”, vilket innebär att den sökande sätts i centrum av gruppens uppmärksamhet och blir fullständigt innesluten i vänlighet, omtanke och kärlek, med medlemmarnas baktanke om att de värvar en ny medlem. 

Ärlighet beträffande lärosatser

Många sekter smyger ofta med lärosatserna kring vilka rörelsen bygger. Läran förkunnas sällan offentligt eller undanhålles allmänheten som hemlig. Många sektmedlemmar vågar initialt inte ens uppträda under sektens riktiga namn utan man säger att man kommer från ett studieförbund eller att den aktuella insamlingen går till välgörande ändamål.

När värvare missionerar för intresserade skapar de ofta ett ensidigt positivt intryck hos personer de möter. Kanske ger de bort någonting som gåva eller bara visar hjärtlighet och entusiasm. Men värvaren berör aldrig någonting om sektens lära eller livsstil som kan verka tveksamt eller felaktigt. Sektens etik och moral blir aldrig kritiskt granskad.

Ingen grupp, församling eller organisation, vill framstå som en sekt. Därför säger många sektmedlemmar att de bekänner sig till en av samhället ”godkänd” lära. Trots detta ser de dock sig själva som en andlig elit som har hittat den enda sanna filosofin. Detta med att vara utvald och exklusiv, avhandlas ofta tidigt i värvarnas undervisning.

I extrema religiösa sekter lär man ut att tvivel och svek är djävulens sätt att söndra och att de som kämpar mot sektens läror eller verksamhet är förtappade och fångade av ondskan. 
– Varje tanke av tvivel, varje övervägande att lämna sekten, är tankar som det onda lyckats implantera i en ”svag, ömtålig och utsatt människa”.

Sekter och pengar

Pengar har stor betydelse för sekter. Många av dem, även med annan inriktning än ”kommersialism”, kännetecknas av en blomstrande affärsverksamhet.

Pengar ger status inom sekten. Ju mer pengar och egendom man ger eller inbringar till sekten, ju mer ökar ens möjligheter till frälsning eller favörer från ledarnas sida. Den högste sektledaren tar i mindre organisationer, själv hand om alla sektens pengar. Sektledaren njuter ofta av materiell lyx och överflöd, medan de vanliga medlemmarna lever enkelt. Vanliga sektmedlemmar manipuleras för att sekten skall få in pengar. De skänker ofta stora penninggåvor till sekten och tar ibland banklån för att finansiera sådana ”gåvor”.

Vissa sekter finansieras delvis genom att nya medlemmar säljer sina bostäder och flyttar in i sektens kollektiv. Samtidigt som de skänker sina pengar och ägodelar till sekten. Sektmedlemmarna i sådana kollektiv får heller inte ha några egna pengar.

Även medlemmarnas tid tas i anspråk, för att skaffa pengar. De beordras att sälja vissa produkter, eller måste gå ut och samla pengar i sektens insamlingsbössa. I vissa sekter får medlemmarna inte ens fickpengar eller medel till mat och kläder utan får gå omkring och tigga.

Enstaka sekter anordnar kurser som i slutändan kan kosta en medlem flera hundratusen kronor. Man upplyser medlemmen om att han måste gå fler kurser för att nå de ”högre andliga nivåerna”.

Relationsmönster inom sekten

Vid kontakttillfället utmålar värvaren sig själv som en person som bryr sig om och kan hjälpa; eller ger sig ut för att ha svaren på besökarens problem och frågor.

Under hela inlemmandeprocessen av potentiellt omvända har sekten som strategi att dränka den blivande medlemmen i artigheter, komplimanger, vänlighet, medkänsla, omtanke och kärlek för att få dem att trivas i gemenskapen (= love bombing).

Sådan ”programmerad kärlek” ger besökaren en känsla av att vara exklusiv, betydelsefull, efterlängtad och omtyckt. Man skapar starka band av tillit och trygghet, som den nye kan tolka som en gudomlig kvalitet hos den aktuella rörelsen, men som blir de ”kedjor” med vilka man ”fängslar” besökaren, så att sekten efterhand kan överta individens integritet och frihet.

”Love bombing” får inte blandas ihop med naturlig vänlighet eller humanitet, som båda är eftersträvansvärda egenskaper i varje organisation. Naturlig välvilja beror heller inte på några utpräglade avsikter, program eller målsättningar vilket ”love bombing” alltid gör.

Ovanstående visar klart ett faktum som är belysande för alla extrema sekter. 
– De känslomässiga upplevelserna inom SEKTKOLLEKTIVET spelar en centralare roll för individen än sektens lärosatser och kollektivet tilldelas därmed orealistiska egenskaper.

De nyomvända manipuleras att spendera så mycket tid som möjligt i sektkollektivets aktiviteter. Avsikten är att isolera dem från ”den onda” omvärlden och effektivt skära av alla band till familjen och andra kontakter utanför sekten. Genom detta drar sekten en klar gräns mellan den egna livsstilen och det omgivande samhället. Konfrontationen mellan ”vi och dom” uppstår.

Uniformiteten och underkastelsen blir med tiden vanemässiga. Grupptrycket blir en kraftfull förtryckarmekanism i händerna på personer som tror sig vara ”utvalda” och som ofta är helt omedvetna om de psykosociala skador de åstadkommer hos sina ”elever”.

Den nyomvände å sin sida vill vara till lags; man vill smälta in och inte sätta den nyvunna gemenskapen på spel genom att opponera sig eller framstå som tvivlande. Han blir fånge i tryggheten och i det okomplicerade sektlivet.

Denna konstgjorda sektvärld består ju enbart av svart eller vitt, vilket naturligtvis ställer till problem när en medlems tvivel, sorg eller ensamhet sätter in, eftersom sektens världsbild är enögd och falsk medan medlemmens problem är verkligt.

Medlemmen kanske känner att han vill bryta upp från sekten, men grips samtidigt av panik vid tanken på ett liv i den ”onda” världen utanför gemenskapen. Det krävs stora doser mod och självkontroll för att en människa i sektens grepp skall våga tro på sig själv. Man har ju ofta klippt av banden utanför sekten och kan därför inte förvänta lättillgänglig hjälp utifrån. Vidare blir det svårt för en individ som endast utfört andras order att ensam tvingas ta itu med sina personliga problem.

Detta är en del av förklaringen till varför en individ som ”fastnat” i en sekt har så svårt för att ta sig ut av egen kraft. Men även om man lyckas med detta, är problemen inte över. För oavsett hur man hamnade i sekten så blir mötet med den ””verkliga” världen smärtsamt när man hoppat av.

Familjen och sekten

Gemensamt för extrema religiösa sekter är utpräglade mansroller och kvinnoroller . Vilket nästan undantagslöst leder till att kvinnorna blir helt underkastade männens godtyckliga maktlystnad. Synen på barnens uppfostran är även den mycket auktoritär och innebär ofta både psykiska och fysiska övergrepp.

Både i ”Jonestown” och i ”Waco” tvingades barnen, med föräldrarnas vetskap, till sex med ledarna. I den så kallade sexsekten med Hans Scheike som ledare, utnyttjades både barn och kvinnor sexuellt av medlemmarna. Även om sexuella utnyttjanden av barn är ovanliga även i sektvärlden, är övergrepp mot barn knappast unika ens i Sverige. Exv. ”Livets Ord” försvarar offentligt föräldrars rätt att aga sina barn.

I den extrema sekten finns inget utrymme för positiv barnuppfostran. Sektforskaren Paul R Martin har vid studier funnit att barns naturliga beteende såsom lek, ifrågasättande, frågor och spontanitet, betraktas som uttryck för ”ondskan”. Föräldrarna tillåts inte heller utveckla några djupare relationer med sina barn då detta ofta betraktas som ”egoism” av sektens övriga medlemmar.

Tester som mäter allmänbildning och ordförråd hos sådana barn ger mycket dåliga testresultat. Men med tanke på barnens erfarenheter är det inte särskilt underligt att en så torftig, ologisk och skrämmande uppväxtmiljö är förödande för deras utveckling.

Maktförhållanden inom sekten

Det kan vara fruktbart att ha ett maktperspektiv när man beskriver extrema sekter.

Sektledaren i en extrem religionssekt är ofta en karismatisk och charmig person som ibland dyrkas som en gud. Denne tros stå i direkt kontakt med guden och utgör medlemmarnas länk till guden. Ledaren får från tid till tid ”uppenbarelser” och uppdrag från sektens gud. Det blir då medlemmarna som beordras att utföra sådana uppdrag. Eftersom sektledaren anses vara en profet skall hans utsagor jämställas med eller ställas över exempelvis Bibelns lärdomar.

En ”ledaren har alltid rätt-mentalitet råder”. En sekts högsta ledare får inte ifrågasättas. En medlem som ifrågasätter ledarnas verksamhet eller sektens läror, anses vara påverkad av det onda. Medlemmen bestraffas eller utsätts för påtryckningar för att ta tillbaka allt vad han sagt och måste sedan be ledningen om förlåtelse.

Rörelsen styrs ofta lokalt. De högre ledarna har dock rätt att ändra beslut i de lokala grupperna eftersom alla är övertygade om att ledare högre upp i hierarkin vet bättre. De vanliga medlemmarna i extrema sekter har inget som helst inflytande över läran eller verksamheten.

För att öka kontrollen över dessa ser man till att all deras tid går åt i sektens verksamhet. De isoleras från sin familj och sina gamla vänner, vilka sekten uppfattar som onda.

Vissa sekters ledare i rörelser med kollektivt boende, övervakar sina medlemmar kontinuerligt och låter dem exv. arbeta hårt hela dagarna, sova för lite och serverar dem proteinfattig kost så att de inte orkar tänka självständigt. Dagarna är inrutade och man är redovisningsskyldig för sin verksamhet varje timme, hela dygnet. Sådana sekter kräver absolut lydnad av sina medlemmar. Man kan säga att de har hamnat i en ideologisk fälla, i vilken sekten kontrollerar deras liv.

Både barn och vuxna i den utpräglade sekten utsätts för tankekontroll, känslokontroll, beteendekontroll och informationskontroll. Sådana beteendeverktyg genom vilka man kan manipulera även spontant självständiga individer.

Sektens kontrollverksamhet

Redan när värvaren presenterar läran i en extrem sekt kontrolleras detta effektivt av sekten.

För att kontrollera medlemmarnas tankar utväljer sektledarna vanliga ord, med välkänd betydelse och ger dem en helt ny innebörd. Tekniken kallas ”Loaded language”. Man uppnår därmed en viss kontroll av en persons tankar. Det ”nya” språket stärker även samhörigheten och känslan av ”att vara utvald” (=utkorelse).

Även ”tungomålstalandet” i bibelinfluerade sekter används stundtals till ”uppenbarade budskap” i avsikt att rensa bort felaktiga tankar hos medlemmarna. Ibland använder man även ”utdrivning av onda andar” (=exorcism) i samma syfte.

Om en medlem har psykiska problem, är kritisk mot läran, eller har andra ”felaktiga tankar” så anses han vara andligt omogen.

En före detta sektmedlem skrev: ”Min ledare hade full insikt om sanningen. Han sa åt mig att öppna mitt sinne och sluta kritisera så skulle allt klarna efter ett tag”.

Extrema sekter kräver absolut lydnad av sina medlemmar. Dessa får ofta skuldkänslor när de inte kan leva upp till de krav som sekten ställer och detta utnyttjas för att tvinga individer att lyda.

I många sekter måste man vid inträdet bekänna sina synder och felaktiga attityder. Om man ifrågasätter eller motarbetar rörelsen, eller vill lämna sekten, så kan ledaren öppet upprepa bekännelsen, och därigenom förödmjuka medlemmen, ofta inför andra medlemmar.

Skuldkänslor och rädslor används regelmässigt till påtryckningar och manipulationer. I sådana avsikter utvecklar sekten åsikter om allting: Vad man äter, vad man läser, vad man ser eller lyssnar på, vem man umgås med, vad man har för kläder på sig. Kläder som i tusentals år haft stor kulturell betydelse eftersom dessa, åtminstone för många konservativa individer i samhället, signalerar tillhörighet till en viss livsstil.

Genom speciella kläder, regler, ritualer, nya vänner, ibland kollektivt boende samt ständig brist på tid för egna funderingar, förändrar gruppen individens beteende. Någon valfrihet existerar inte. Därför kan det vara svårt för vanliga människor att samtala med vissa sektmedlemmar, eftersom medlemmen egentligen inte lyssnar. Men å andra sidan kan man fråga sig; varför skulle han lyssna på ”lögnens” representanter ?

Eftersom medlemmen har ”sanningen” är det bara sektens information han skall bry sig om. Tidningar, böcker, musik, vänner och familj från det tidigare livet ute i samhället, skall förkastas. Medlemmarna skall vara den omvändes enda vänner.

Många sektledare hjärntvättar sina medlemmar. Man skulle kunna jämföra ”hjärntvätt” med en suggestiv eller hypnotisk påverkan: när en person inte bjuder något motstånd utan passivt tar emot, tränger en främmande vilja in i medvetandet och formar tankarna och får därigenom kontroll över personen. Sektledaren kan befalla sina ”hjärntvättade” medlemmar att utföra självmord, mord och andra kriminella handlingar i rörelsens, ledarens eller gudens namn.

Genom ovanstående kontrollmekanismer åstadkommer man en sk. ”subkultur” där andra normer än det omgivande samhällets kultur råder. I en sådan ”subkultur” kan tom. rent kriminella handlingar rättfärdigas som goda, funktionella och önskvärda. Sektmedlemmarna får alltså inte ”dåligt samvete” av att följa sektens kriminella mönster, eftersom beteendet är legaliserat inom rörelsen.

Sekten och handlingsfriheten

Sekten betonar att man måste Lyssna till Guds RÖST inom sig, bli ett barn och blott följa denna RÖST utan betänkligheter, etc. Om man inte lyckas bli ”andligt hög” och inte upplever någon sådan ”röst” så skyller ledarna på att medlemmen inte anstränger sig tillräckligt. Sekten blir ett verktyg för kollektiva tankar.

I det demokratiska samhället däremot betonas värdet av det personliga tänkandet och den personliga handlingsfriheten och kreativiteten som sätter individer i stånd att fatta egna beslut och genomföra dem.

I den extremt sekteristiska miljön är just friheten att fatta personliga beslut det första som tas ifrån individen. Även individualitet, självständighet, klarsyn, och kreativitet, fördöms eller motarbetas. Boklig bildning anses vara farligt. Istället hyllas inre upplevelser och studiet av sektens egna skrifter. Man manipulerar individerna för att hindra dem att tänka självständigt. De hamnar i ett slags ideologiskt fängelse.

Sektens ideologiska fängelse är inte synligt för ögonen utan består av psykologiskt bindande mekanismer i form av solidaritet, vänskap, kärlek, lojalitet, penningskulder, dåliga samveten, rädslor, livslögner och vanor mm. Förhållanden som rörelsen metodiskt missbrukar. Det handlar alltså egentligen inte om föreningsliv i vanlig mening utan om andlig, psykisk och ibland fysisk ”våldtäkt”. Vuxna individer berövas sin omdömesförmåga och blir då som zombier utan riktiga möjligheter till självständiga tankar och beslut.

Några sektforskare urskiljer en slags ”sektpersonlighet” hos medlemmar i extrema sekter: En ”zombieliknande” figur som ofta framträder utan känslor. När en sådan sektmedlem rabblar sektens budskap befinner han sig i någon slags trance och nya ord sprutar ur hans mun. Man kan ana sektledarens sätt att framträda. Man skulle nästan kunna säga att det är som att lyssna på en bandspelare. Framförandet sker på ett ”robotliknande” sätt. Ögonen kan upplevas som skrämmande, ansiktsuttrycket blir stelt och ansträngt liksom kroppsspråket och rösten blir ofta hög och kraftfull. Men när det gamla jaget sedan dyker upp igen kommer det vardagliga känslospelet och beteendet tillbaka.

Slutord

Det ligger nära till hands att tro att alla sekteriska kulturer alltid skadar alla som kommer i kontakt med dem. Här är det dock viktigt att påpeka att långt ifrån alla sekter är manipulativa och destruktiva. Ofta förstärker sektmedlemskapet medlemmens självförtroende och man skapar ett positivt engagemang. Därför mår vissa individer bra av att involveras i en sekt.

Denna uppsats har räknat upp olika kriterier som anger hur extrema sekter fungerar. Det finns sådana sekter där ledaren betraktas som någon slags gud som tar fullständig makt över enskilda och gör dem totalt underkastade sin egen vilja. För sådana ledare existerar ingen individualitet hos andra, utan bara ett kollektiv vars enda uppgift är att blint lyda ledarna.

Det finns andra sekter som har en liberalare hållning och som tillåter medlemmarna att ha ett privatliv och som bara delvis passar in på beskrivningarna i denna uppsats.

Vissa sekter erbjuder alternativa vägar att nå frälsning, hälsa eller framgång. Man förkastar inte omvärldens värderingar men anser att man själv vet bättre. Den egna rörelsens skrifter och läror är bättre än andra organisationers och det övriga samhället. Exempel på den senare typen av ”sekt” finner man förvånande nog i Apostlagärningarna och i Pauli brev, nämligen de första kristna församlingarna runt Medelhavet, vars ledarskap blev de 12 apostlarna som Jesus utvalde i Palestina. Att de första Kristna i Jerusalem kan betecknas som en sekt beror på den nu gängse gränsdragningen för vad som är sekterism.

I själva verket kan det vara svårt att klart särskilja sekteriska tendenser och de traditionella värderingarna i samhällets olika miljöer, vilka ibland har sekterisk karaktär (jfr militär, polis, vissa skolor, politiska rörelser, vissa företag och även statliga institutioner som arbetar under stor sekretess mm.).

Föreningen FRI som är förkortning för ”Föreningen Rädda Individen” är en organisation som arbetar med att på olika sätt hjälpa människor bort från oönskade sektmedlemsskap, har framställt sekterismens problematik på följande sätt.

FRI klargör att varhelst någon försöker ta kontrollen över en annan människa föreligger det en ”destruktiv miljö”. Man menar att en individ eller grupp har rätt att tro på precis vad som helst. En sådan troende eller organisation har emellertid ingen som helst rätt att manipulera med, eller ta kontroll över, någon enskild människa. Sådant är kränkande för varje individ.

Man bör alltid fordra fullständig och korrekt information från sektens ledare och värvare, angående deras lärdomar och livsstil. När man i en rörelse använder sig av speciella metoder för att gjuta människor i samma form, genom manipulationer av deras vilja, bör en varningsklocka ringa hos den undersökande, och kontakterna med den aktuella rörelsen avbrytas.

Tore G Burman, 1999

Källor & sidor på internet

FRI (= Föreningen Rädda Individen)

Vad är skillnad på kyrka, sekt och kult? 
http://home4.swipnet.se/~w-48060/

Besök gärna min författarhemsida