några dagsverken. Så trodde Carl Nilson i Pelltorp
och beslöt därför att å egna och andra bönders vägnar
upptaga en frihetskamp mot deras gemensamma hus-
bonde, hovmarskalken baron Johan Ribbing på Hag-
byberga.
Med biträde av Henning Jonsson i Klockartorp höll
Carl Nilsson sammanträde med bönderna i Pellorp,
Björndalen och Vabbnäs. Han lovade, att han skulle
"frånhända" säterierna deras hemman och ge dem åt
bönderna, samt övertalade dessa att upphöra med sina
dagsverken och ej längre visa sina husbönder någon
lydnad. Bönderna lämnade Carl Nilsson fullmakter,
upphörde att göra dagsverken på herrgårdarna och
fortsatte med denna uraktlåtenhet i flera år.

Carl Nilsson blev emellertid stämd för uppvigling,
och tingsrätten dömde honom i januari 1770 att gälda
sina skulder till Ribbing. Då så ej skedde, begärde
Ribbing utmätning. Sådan verkställdes också av vice
kronofogden med en del biträden. Då ingav Carl Nils-
son hos justitiekansler Joakim Vilhelm Lilliestråle kla-
gomål mot Ribbing, för det denne "om nattetid på ett
hedniskt och tillika våldsamt sätt" låtit ofreda Carl
Nilsson och hans hustru i deras hem och utan rannsak-
ning och dom fråntagit dem. deras egendom.
I dessa strider mellan herrskap och bönder hade
kyrkoherden Johan Gustaf Bergius tagit parti för de
förra och avstängde nu både Carl Nilsson och Henning
Jonsson såsom uppviglare från nattvardsbordet. Då an-
mälde Car] Nilsson kyrkoherden för Domkapitlet, och
detta uttalade, att kyrkoherden förfarit felaktigt.
Vid visitationsstämman, som prosten i Västra Vingåker
Anders Montelius höll i Björkvik i juli 1772, förklara-
de kyrkoherden, att han ångrade sig. Då återtogo de
två förorättade sin angivelse, och förlikning ingicks
mellan dem och kyrkoherden.
Justitiekanslern hade emellertid remitterat Carl
Nilssons anklagelseskrift till Jönåkers häradsrätt, och
denna avkunnade den 2. juli 1775 sin dom. Carl Nilsson
i Pelltorp dömdes för uppvigling av allmogen i Björk-
vik och obevisade beskyllningar både mot hovmarskal-
ken baron Johan Ribbing och mot landshövdingen ba-
roa Per Abraham Örnskiöld enligt tillämpliga lagrum
i Missgärningsbalken och Rättegångsbalken att böta
160 daler silvermynt Och som. han genom sin ständiga
frånvaro från hemmanet låtit detta råka i förfall och
vanhävd och en betydande husröta uppstått, men han i
sin självförvållade torftighet ej mäktade betala de ho-
nom ålagda böterna, skulle han i stället avstraffas med
40 par spö, 5 slag av paret. Dessutom ålades han att in-
för tingsrätten göra landshövdingen och hovmarskalken

offentlig avbön. Carl Nilsson mottog domen som. en
botfärdig syndare, bad vederbörande om förlåtelse och
lovade att bättra sig.
Henning Jonsson i Klockartorp dömdes för upp-
vigling att böta 20 daler silvermynt eller, om han inte
kunde betala, till 3 veckors fängelsestraff. överstinnan
Catharma von Meijerhelm skulle genast låta vraka
honom från hemmanet samt av hans tillgångar tillgo-
dogöra sig ersättning för husröta och 142 försummade
dagsverken.
En sådan konflikt som den nu relaterade saknar ju
i våra dagar varje förutsättning. Arrendena, där såda-
na ännu erläggas, utgå i penningar, och därmed är ar-
rendatorn ej längre "underhavande". F.ö. är i de flesta
fall den nuvarande brukaren själv ägare av den gård
han brukar. I varje fall har brukaren en personligt fri
ställning, som ger honom ansvarskänsla och intresse
för Jordbruket på ett helt annat sätt än förr. Hemman,
som förr gåvo en missnöjd arrendator ett knappt eller
otillräckligt bröd, äro nu blomstrande och lönande
jordbruk.

]Om Bjrörkviks sockemagasin]
Schnell, Ivar, 1904-1993
Sörmländskt jordbruk / Ivar Schnell ; sörmländska lantmännens centralförening
har utg. denna skrift med anledning av sin femtioåriga tillvaro
[Nyköping], 1955
167 s. : ill. s.70 och 72

Pelltorp våren 2004 - foton