19
Hemman i Socknen til Skatte, så
har wittnet fallit på den tankan,at anförtro Karl Nilsson besörjandet om Tengtorps Frälse-Hem-
man hwilket Nils Joenson förut innehaft och odlat, innan nu wa-
rande Åboen Anders Anderson kommit dit; Wittnet har och derom
talt med Karl Nilssons Hustru, som någon tid derefter begärdt och
undfått Ser Dal. K:mt at sända sin Man och enär wittnet derefter
förleden Sommar 1772 träffat Karl och frågat honom efter sin Sak,
har Karl svarat, det han redan lagdt derom in. Upläst och widkänt.
Karl Nilsson yttrade sig härwid, det han aldrig bekommit de
i wittnesmålet omnämnde penningar, men erkände i öfrigit wittnes-
målets innehåll.
8:0 Per Joensson i Wiggetorp blef förleden höst skrefwen
til Åbo på sitt Hemman och berättade: At förledne jul et år sedan
har Karl träffat Per Joensson vid Albro, och då warnat honom,
at ei widare gå i Herregården, äfwen som och Karl sagt til witt-
net. din Fader är och en skit-gubbe, som orden lydde, som går dit.
Frågade om flere woro tillstädes? Swarades: Ja, hans
Swärfader Per Jonsson i Albro och flere, som han nu ej mindes.
Upläst och widkänt.
. Per Jonsson i Albro hördes häröfwer och förklarade, det han
Wid erindran härom noga påmindte sig denna Karl Nilssons utlåtelse.
9:o Anders Andersson i Tengtorp intygade at enär han
gådt til Karl Nilsson och frågat honom om det wore möjeligit, at
infria det af honom åboende Frälse-Hemman Tengtorp, har
Karl swarat, at han skulle bjuda til, samt til sin Stockholms resa
fodrat en plåt, den wittnet lemnat honom, utan at wittnet seder-
mera hördt det minsta deraf. Upläst och widkänt.
Detta wittnesmål erkände Karl Nilsson, hwarföre honom
alfwarligen föreställtes, huru han kunnat låta sig af twänne anmo-
Das nämligen Nils Jonsson och Anders Andersson, at förskaffa et
och samma Hemman, samt af bägge betalning annamma, hwartil
Karl Nilsson swarade, det han af Nils Joensson ej något undfått,
och nekade jämväl, at han å Nils Jonssons wägnar någon an-
sökning gjordt; kunnandes likwäl på föreställning icke neka, at han
på
