47
Baron och Hof-Marskalken Ribbing den grofwa beskyllning, hwar-
om et wittne intygat och karl Nilsson desföre til answar icke
bin-
das kan; och likwäl och alldenstund det är wordet upläst
och af
honom sjelf erkändt, at sedan han förmått en myckenhet
af Allmo-
ge och Landt-Bönder i Björkwiks Sockn, dem han lofwat och
för-
säkrat, at Sätesgårdarne frånwinna och til
Bönderne
infria deras
åboende dels Frälse els Krono-Statte-Hemman, at til et
sådant
ändamål lemna honom Karl Nilsson Penningar, Matsäckar
och
Fullmagter, så har han skridit til det Lagstridiga steg, at
han
wid
de om förrberörde ämnen i Pelltorp, Wabbnäs och
Björndals By-
ar anstäfdte obehörige sammankomster, samt wid flere
tillfällen
sökt
alle utvägar at jämte hemming Jonsson i Klåcketorp,
som och
för en del Allmoge Fullmäktig warit öfwertala, samt
med lock och
hot twingat samtelige sine hufwudmän at med Dagswerken til Hus-
Bönderne uphöra eller dem åtlyda, hwilket Karl Nilsson
förhål-
landen, som haft den skadeliga wärkan, at Nitton stycken Land-
bönder karl Nilssons råd fölgt och sine skyldigheter
aldeles å sido
satt, deruti ännu någre fortfara, är så mycket
mera straffbart at
anse, som karl Nilsson kunnat och bordt begripa, at i fall Bön-
derne til deras påstådde Statte-lösen skulle
rättighet
ägt, dem än-
då ålegat, til dess Utslag i den delen ågådt
och legostämma til ända
lupit, fullgöra alt hwad dem tilförene wanligit warit, och
det aldra-
minst tilkommit Karl Nilsson, som sjelf lyder under et Indelt Hem-
man och Helgestad Capitaines-Boställe, och således
delaktighet
i
detta mål icke äga kan, at på et så ömt
sätt blanda sig i Landt-
böndernes twister med sine Sätes-ägare eller at de
förre
til olydnad
emot de senare ypwigla; Hwarförutan Karl Nilsson på det
tydeli-
gaste ådaga lagt, des förrberörde hans
åtgärd
af wrkeligit har och
bitterhet emot bättre wetande härrörde, ej allenast
derigenom at han
sådant als dölja sökt, sig ifrån de anstälte
Ordinarie och Urtima
Ting oaktadt undfångne Kallelser, afhållit och
således
tagit sak och bak?
samt omsider wid ärtappandet, för sine gärningar nekat,
til dess han
därom fulleligen blifwit öfwertygad, utan och at han
fräckt
sin
ondska så långt, at han, med en utmärkt
förmätenhet,
wågat sig til
Kongl.
|
|