Bakgrund - Yngve Johnsson:

Statens Kulturråd lämnade 1991 bidrag till Salems bibliotek för att pröva olika former av folkbiblioteksanvändning av elektroniska media. Med hjälp av bidraget från Kulturrådet förstärkt med stöd från sponsorer startade projektet 1991. Försöket visade bl a att den utbudsinriktade inköpspolitik som dominerar folkbiblioteken även kom att dominera förvärv av elektroniska media. Utbudet var litet. Försöket, som väckte stort intresse inte minst bland andra folkbibliotek, kom att präglas av marknadens utbud av CD-ROM och diskettbaserade informationskällor. Informationskällor som ökade tillgängligheten av svenska kulturyttringar var få.

Jag befarade att en kommande flod av elektroniska media ytterligare skulle försvåra för väsentliga svenska kulturyttringar att nå ut till en bredare publik. Basen för vårt kulturarv är det svenska språket. Den svenska litteraturen är en unik bärare av det svenska kulturarvet. Att hitta en metod för bred elektronisk publicering av väsentliga delar av det svenska litterära kulturarvet ansåg jag vara nödvändigt.

Eftersom Salems bibliotek alltid varit ett bibliotek med mycket små, och under de senaste åren snabbt krympande, ekonomiska resurser var det nödvändigt att hitta en institution/organsation som kunde stå som huvudman för projektet.
1: försöket
Som chef för biblioteket i Salem deltar jag i av Stockholms Stadsbiblioteks Länsavdelning organiserade chefsmöten. Jag försökte engagera Länsbiblioteket och övriga i bibliotekschefsgruppen för ett litteraturprojekt med syfte överföra äldre svensk litteratur till dataläsbar form för att öka tillgängligheten av klassiska svenska texter via bibliotek och uppringbara databaser.
När jag misslyckats med att intressera mina kollegor gick jag vidare genom att ta kontakt med styrelseledamöter i "De Litterära Sällskapens Samarbetsnämnd" - DELS. DELS representerar genom sina medlemmar 40 000 aktivt litteraturintresserade.

2:a försöket
Vid två tillfällen under våren/sommaren 1994 var jag i kontakt med representanter för DELS:s styrelse för att väcka intresse för projektet. DELS:s styrelse avböjde hösten 1994 att delta i projektet.

3:e försöket
Enligt min ursprungliga idé skulle Nobelbiblioteket, när projektet hittat finansiärer och huvudman, informeras och inbjudas att stödja projektet. Vare sig Länsbiblioteket i Stockholm, bibliotekscheferna i stockholmsrgionen eller DELS:s styrelse ansåg projektet vara värt att satsa på. Innan jag lade planerna helt åt sidan kontaktade jag chefen för Nobelbiblioteket, Åke Erlandsson, för att delge honom mina tankar.

Åke Erlandsson ansåg idéen vara värd att pröva och undersökte via sina kontakter i det litterära Sverige möjligheterna att hitta en förläggare som kunde intressera sig för projektet. Poeten och redaktören för tidskriften Lyrikvännen och Magnus Jakobsson kontaktades. Med Magnus Jakobssons personliga engagemang och kontakt med förlaget "Litteraturfrämjandet" kunde projektidéen börja diskuteras på allvar.

Den ursprungliga idéen 1994 - Yngve Johnsson / Salems bibliotek:

Bakgrund
Datatekniken används i allt större utsträckning för att lagra och distribuera information i vid bemärkelse.Även mindre folkbibliotek har i dag tillgång till datorer med såväl kommunikationsutrustning, modem, och CD-ROM-läsare. Folkbiblioteken, liksom forskningsbiblioteken, har de senaste åren fått vidkännas kraftigt minskade resurser samtidigt som kraven på ökad servicegrad tilltagit. Minskade anslag på har haft till följd att filialbibliotek lagts ned och att "lönsamma" = kvantifierbara verksamheter prioriterats. Samtidigt prövar biblioteken nya metoder för att till lägre kostnad fylla sin samhällsfunktion. Det finns en risk att bibliotekens roll som förmedlare av det litterära kulturarvet "kommer bort". Bokhandelns begränsade lagerhållning och det ökade intresset för "yngre" media bidrar också till att vår äldre litteraturskatt har och kan komma att få allt svårare att nå ut till nya läsare.

Vad kan göras?
En ökad tillgänglighet av väsentliga äldre svenska texter genom nya bibliotek nya media skulle möjliggöra att äldre läsares intresse vidmakthölls och att nya läsare tillkom. Om texterna kunde hållas tillgängliga till mycket låg kostnad skulle en större läsekrets bli möjlig.

Hur kan detta göras?
Äldre tiders litteratur skulle kan med hjälp av OCR-scanner överföras till maskinläsbar form (ascii-filer) och därmed distribueras via data- och telenät alternativt lagras och distribueras i form av CD-ROM-skivor. En CD-ROM-skiva kan i dag lagra text motsvarande lagra 1-2 000 romaner. Inom en snar framtid kommer lagringskapaciteten för CD-ROM att 10-dubblas.

Folkiblioteken skulle enkelt kunna öka tillgängligheten av äldre klassiska texter samtidigt som plats för förvaring på sikt skulle kunna minska. Texter motsvarande ett helt filialbiblioteks boksamling kommer i framtiden att kunna lagras på en CD-ROM-skiva. "Publishing on demand" d v s "tryckning" och bindning på efterfrågan av äldre texter skulle med hjälp av post-script-skrivare och annan modern kontorsteknik kunna bli ett komplement för bibliotek, antikvariat och bokhandel.

Vem kan göra detta?
Att sprida och försöka levandegöra vårt litterära kulturarv lockar sällan kommersiella intressen. Om denna uppgift skall kunna lösas måste den utföras av institutioner/föreningar/ personer med andra motiv. Ett kooperativt organiserat arbete med en institution/ förening utan kommersiella intressen som huvudman vore den bästa basen för ett sådant arbete. Den sammanhållande kraften bör vara förankrad vid högskolor, bibliotek och civilsamhälle och besitta stor kompetens och stort kontaktnät. Som jag ser det är därför DELS den ideala samordnaren i ett nationellt litteraturprojekt med mål att överföra och distribuera den "svenska nationallitteraturen" i datorläsbar form. Kraften hos det stora antalet ideellt verkande styrelseledamöterna och aktiva medlemmarna kunde, om arbetet samordnades med högskolor, bibliotek och ideellt verksamma krafter, på kort tid överföra relativt stora mängder text och därmed ge möjlighet att pröva:


Åter till lyrik-CD
Åter till hemsidan

Denna sida har upprättats 97-01-27