Viktigaste råvaran i ett träskepp är drömmar

– porträtt av skeppsvisionären Åke Åberg

I den gamla sjöfartsstaden Gävle byggs fartyg på nytt. Här återskapas Gerda, en historisk brigg från 1869. På varvskajen har projektföreningen ett helt hus för sig själv. Här finns blockverkstad, snickarverkstad och en slamrande smedja. Det luktar gott av tjära när mästaren visar sina olika block. Mängder med frivilliga lägger ned sin fritid för att hjälpa projektet. Och en trappa upp finns en hel cafeteria för både hungriga skeppsbyggare och nyfikna besökare.

Min uppgift är att finna en av eldsjälarna bakom projektet. Inne på kontoret möts vi. Projektledaren Åke Åberg är en avspänd man med pigga ögon ovanför ett Arafattrimmat vitt helskägg. För Gävleborna är Åke mannen som har lotsat projektet från idé till snart färdigt träfartyg.

Åke visar upp Gerdas tomma skrov som snart ska fyllas med innehåll. Foto: Olle Hildingsson

Gävlebo blev arbetslös

Denne ortens son har en brokig bakgrund. Efter ekonomistudier på gymnasienivå fick han jobb som brandman. Eftersom det var ett vikariat, fick han jobbet utan andra krav än en snabbutbildning hos Brandkåren. Det hade nog inte tillåtits idag. Under ett års tid gjorde han samma saker som ”riktiga” brandmän, inklusive rökdykning och givetvis gled han nedför ”stången” när det blev utryckning på stationen. När nästan ett år gått blev Åke uppsagd, annars hade arbetsgivaren tvingats anställa honom fast.

Småningom blev Åke snickare med eget företag som installerade köksinredningar. Sådana där färdiga som installerades hemma hos. Men med lågkonjunkturen 1990 försvann marknaden och Åke blev arbetslös. 1993 kom han in på ett ALU-projekt. Tillsammans med svetsaren Lasse Södergren kom han i kontakt med ALU-arna Hasse Persson och Bengt Westermark, som redan börjat forska kring briggen Gerda, som seglade från 1869 till 1936. Hösten 1993 bestämde man sig för att bygga Gerda på nytt. En förening bildades och Åke var fast.

Landkrabba blev seglare

Egentligen är Åke en gammal landkrabba.

– Min enda erfarenhet av sjön var att ha åkt Finlandsbåt. Också några små fisketurer och roddbåt som barn.

Nu förändrades allt. Gerdaprojektet började samtidigt som Åke flyttade med familjen till en stuga nära havet. Nu skulle vi skaffa segelbåt!

Åke gjorde upp över telefon att köpa en begagnad trimaran på Lidingö utanför Stockholm. Åke hade ju aldrig seglat i sitt liv och spred viss munterhet redan när han skulle handla sjökort med formuleringen: ”Hej, har du en karta? Jag ska segla till Gävle”. Men det gick. Båten riggades med sin Ljungströmrigg och seglades hem på tre dagar. Hustrun har bakgrund som orienterare, så de lyckades ”orientera” sig hem. Navigering hade de ingen aning om.

På samma vis var det med projekt Gerda.

– Vi hade inget. Vi kunde inget. Nu skulle vi övertyga politiker och företagare att stödja oss. Vi tvingades bli lobbyister, berättar Åke.

– Vår största tillgång var och är just vår okunskap. Hade jag vetat i förväg hur stort detta skulle bli, hade jag säkert inte vågat mig på det.

Men finns det inte för många knäppgökar som försöker bygga traditionella träskepp eller vikingaskepp utan att tänka på kostnaden?

– Nej! Det är tur att de inte tänker på kostnaden. Om en revisor bestämde skulle inte ett enda projekt bli av.

– Jag försöker alltså att använda okunskapen som en fördel. Hit kommer varje dag ca 100 personer, alla är experter på olika saker. Det gäller att lyssna och utnyttja deras kunskaper.

Då skeppet är klart, kommer hon att gå runt ekonomiskt?

– Jag har jämfört med liknande träfartyg, Jacobstads Wapen och Linden i Finland. Det finns goda chanser att ta in driftkostnaden i charter och liknande. Och skulle hon ändå inte gå ihop går det säkert att finna ytterligare stöd och finansiering. Detta är faktiskt det enda oceangående träfartyget (klassat av Sjöfartsverket) i hela världen. Ett värdefullt dragplåster för Gävle – det är ju därför företagen ger oss sponsorstöd.

Åke, vad skulle du vilja bli hågkommen för om 100 år?

– Jag skulle vilja stå som exempel i Svenska akademins ordlista, under ordet ”visionär”.

Detta var givetvis ett skämt. Både Åke och jag vet att inga personer nämns vid namn i SAOL.

– Men det är sant att jag brinner för projektet Gerda. Jag ser detta som en del av vår kulturpolitik. Ett sätt att knyta an till för sjöfartshistoria. Tänk, idag har Gävle inte ens ett sjöfartsmuseum. En dag ska skolbarnen få göra seglande dagsturer med Gerda.

Per Åkesson, mars 2001

Åke Åberg:

Född: 1952. Äkta Gävlebo. Enda exilen var faktiskt lumpen då Åke var i Boden.

Familj: Hustrun Laila är hjälpmedelskonsulent. Barnen heter Pia (23), Nina (21) och Emil (11 år).

Bor: Hus utanför Gävle.

Läser just nu: Guillous korsfarartriologi

Senaste resa: Madeira, härligt klimat och god mat

Aktuell: Projektledare för briggen Gerda

Handen på hjärtat:

Motto: Man ska inte ångra det man gjort, men möjligtvis det man inte gjort.

Bästa egenskaper:

– Envis

– God framförhållning i tanken

Sämsta egenskaper:

– Inte tillräckligt lyhörd, riskerar köra över folk

– Skjuter tråkiga saker på framtiden

Önskar: Att få arbeta tills jag dör. Att vara pensionär lockar inte.

Sagt om Åke Åberg:

En man som kan prata omkull ett gråberg. Så entusiasmerande att han skulle kunna sälja sand till en arab. (Olle Hildingson, Gävle)

Briggen Gerda:

En brigg är ett tvåmastat segelfartyg med råsegel på båda masterna, vanligt på 1800-talet.

Den ursprungliga Gerda byggdes 1869 och höggs upp 1959.

Projektet Gerda drivs av en förening med 8 anställda, ca 40 ALU/API-arbetare och ett antal frivilliga. På beställning av Kunskapslyftet bedrivs en ettårig utbildning i båtbygge och skeppsbygge med 15 elevplatser, under skeppsbygget.

Gerda byggs i kravell och blir 49,5 m lång. Hon kommer att stationeras i Gävle som ett seglande passagerarfartyg med plats för 100 passagerare för dagsturer och 36 kojplatser för längre utfärder. Hon sjösattes 2000 och cirka tre år återstår för att hon ska bli klar.

Tack vare bidrag och gratis eller subventionerad arbetskraft, kanske kostnaden stannar vid 25 miljoner kronor. Ett rent kommersiellt bygge skulle kanske kostat 100 miljoner.