Dagbok från Nedjans upptäckt

LÖRDAG DEN 13 JULI 1996

05.16 

Väckarklockan ringer ilsket för uppstigning. Det är bara att pallra sig upp, för nu är det dags att packa bilen och slänga i sig lite frukost med rasande fart.

06.03 

Alla sitter i bilen efter många om och men. Nu kan färden till Bönans lotsplats börja. Efter att kollat med övriga bilar konstaterar vi att vi är näst sist.

08.10 

Alla utom Hans T och Staffan som stannat för att äta frukost har samlats vid Bönan, där vi konstaterar att dykbåten ej är på plats.

09.30 

Totalförvirring råder fortfarande, ingen vet var båten är. Några har ätit frukost, andra har varit och handlat. Väntan är olidlig.

10.05 

Dykbåten siktas på Gävlebukten.

10.35 

Dykbåten förtöjer vid Bönans lotsplats efter gång i tjocka från Öregrund. Det var anled-ningen till att de var sena.

11.00 

Äntligen är allt lastat, alla ombord och vi kastar loss för färd till sökområdet.

12.30 

Hans T:s egenhändigt byggda sonar sjösätts ungefär på den position som Nedjan sist rapporterade från. En medförd handburen GPS plockas fram för positionsbestämning.

Tänk om vi skulle hitta henne nu. Till vår besvikelse är det bara en bergsklippa som vi tar för ”vår” Nedjan. Hoppet finns fortfarande för vi har ytterligare en sökruta som vi tror mycket på. Det är bara att ta upp sonaren och bege sig dit.

13.50 

Väl framme väst om Lövgrunds Rabbar kommer sonaren i på nytt, hoppet stiger till 150% och alla är spända. Åter igen blir det bara en bergsformation på sonarbilden. 

15.00 

Nu blir det överläggning om vad som skall göras. Klockan är ju i alla fall tre på eftermiddagen. Alternativen som kommer upp är att gå till sökruta 3, ett område på ca 1 x 1 distansminut, byggande på beräkningar gjorda med utgångspunkt från en nedskriven radiokonversation under stormnatten 1954 eller dyka på en ångbåt som vi vet positionen då. Att åka hem är inte tal om för dyka vill vi ju göra. Efter många om och men bestämmer vi oss för att gå till sökruta 3 söder om Lövgrunds Rabbar. 

17.10 

Vi kommer till vår ”sökruta” kastar i en boj för att märka ut vår startpunkt. Jag hamnar i fören där min uppgift är att ange GPS-positioner till dem som är på bryggan och navigerar. Hans J får i uppgift att kasta i en boj om vi får ett vrakeko på sonaren. Hans T är sonaroperatör och sitter vid sin dator i skepparens hytt. Spänningen är stor och det pirrar i magen. När vi gör andra svängen ropar Hans T att han ser ett märkligt avvikande eko. Vi skriver upp positionen och kör vidare. Havsbotten framträder tydligt på monitorn men endast naturliga formationer visar sig.

18.30 

Rutan är avsökt och vi återvänder till positionen med det märkliga ekot, som avtecknar sig igen och nu ser ut som ett 30 meters trävrak. 

19.10 

Spänningen ökar ytterligare. Mörkret börjar falla och det regnar över land. Då och då ser vi blixtar och hör muller rulla över bukten. Ekot undersöks ytterligare en gång och Hans J kastar i bojen. Vi har underskattat bottendjupet, därför blir linan för kort varför bojen försvinner. ”Sonarfisken” hissas upp eftersom den kan fastna i bojlinan och vi riggar upp ett portablt ekolod. När nästa boj läggs i ser vi en blixt och Anders N säger ”Nu störs NEDJAN i sin frid där nere”, utan att veta vad hans mening igentligen innebär. Vi bestämmer oss för att dyka och dykpar utses. Då jag är ensam tjej får jag vara i första dykpar (damerna först) med Hans T och Kent. 

21.00 

Vi är färdiga att dyka och jag är så nervös att jag varken vill hoppa eller gå ner för stegen, men dyka ska jag. Efter lite prat med dom andra lugnar jag ned mig, går ner för stegen och simmar ut till bojen. När vi samlats vid bojen börjar den långa nedstigningen till vraket. 

Det första jag ser i djupet ser ut som en byggnadsställning eller ett hopptorn av stålrörskonstruktion. Jag känner att jag ryggar tillbaka vid tanken på att kanske hitta någon död människa. Väl nere ser vi maskintelegrafen som ligger på bryggan, (”byggnadsställningen”) och till höger ser vi även nakterhuset samt en underbart fin träratt. Vi tittar oss omkring och simmar förut för att se om vi kan hitta skeppsklockan med namnet på båten. Vi simmar över två lastrum innan vi kommer till förskeppet. Det är ingen träbåt utan en stålbåt så pulsen ökar. När vi kommer fram till platsen där skeppsklockan skall finnas hänger den där snyggt och prydligt. Vi torkar bort den lösa beläggningen med händerna (6 st ivriga) men ser ingen text. 

Därefter forsätter vi till ena sidan av fören där jag ser en del av en blå bokstav men inget mer.Vi beslutar att simma till aktern för att se om vi kan läsa fartygsnamnet där. Allt är så fridfullt på något sätt. Jag har mina misstankar att det är Nedjan och tänker på vilken kamp de förde ombord natten den 9-10 januari 1954 mot den 10-gradiga kylan och vinden som mättes upp till 30 m/s. På väg till aktern tar Hans T en titt i maskinrummet för att se om han hittar maskinplåten men går bet. Vi simmar över ytterligare ett lastrum innan vi är vid aktern där en mast står kvar. När vi dyker ner utmed aktern känner jag att jag håller andan en stund. Där står det något, men vad ??? Vi borstar vördnads-fullt bort lite slam och följer bokstav för bokstav . . . NEDJAN. Nu är vår dyktid ute varför vi återvänder till uppstigningslinan och stiger upp till ytan.

21.31 

Väl uppe på däck undrar alla vad vi sett. Är det NEDJAN eller inte? Hans T berättar hela dyket från det vi kom ner tills vi såg namnet i aktern och alla jublar av glädje. Det blir full aktivitet för nu vill alla andra dyka också. Som andra dykpar går Anders N och Vuk ned för att titta närmare på hur Nedjan ser ut. Tredje dykpar är Hans J och Erik. Sist går Staffan och Anders J ned med den viktiga uppgiften att i första hand fotografera namnet.

00.30 

När alla fått dyka och är uppe igen bär det iväg mot Bönans lotsplats. Väl i hamn har vi rådslag om vad som skall sägas till pressen och fortsatta dykningar diskuteras. Därefter är det dags att släpa all utrustning från båten till bilarna för hemfärd.

04.23 

Äntligen hemma och bilen urlastad. Kommer i säng totalt slut men otroligt nöjd. Tänk att ha dykt på ett helt outforskat vrak som så många expeditioner har sökt i så många år. Hon bara stod där, precis som om hon var parkerad, helt upprätt. Det var ett dyk och en syn jag aldrig kommer att glömma.

Monica Dahlberg, Stiftelsen Marinhistorik

Åter till Nedjan-sidan

Stiftelsens adress är box 15031, 750 15 Uppsala, Sverige. Man kan bli stödmedlem i stiftelsen genom att betala 100 kr till postgiro 646 31 60-9.