Sydafrika 2003

Centrala Johannesburg har hög kriminalitet. De vita bor bakom murar och kör omkring i bilar med låsta dörrar. När vit och svart medelklass ska shoppa kör de bilarna in i den bevakade parkeringen till ett shoppingcentrum innan de går ur bilen.

En dag på stan

När jag nu är på besök hos vita vänner bor jag alltså bakom murar. Instängdheten är tröttande. Jag vill gå på gatan och se folklivet! De vita vännerna berättar att sedan apartheid föll har centrala "Jo-burg", från att ha varit en blandad stad, nu befolkats av fattiga svarta. Blivit ett område där det är farligt för vita att gå på gatan – stor risk bli rånad.

Den här dagen har jag följt med till en kompis jobb över dagen. Jag vill inte sitta instängd. Så på förmiddagen lämnar jag alla värdesaker i kontoret och går på stan endast klädd i jeans, skjorta och bara 200 rand i byxfickan.

Därmed är jag ett ganska ointressant rånoffer och känner mig helt trygg när jag går på stan, shoppar och besöker frisören, besöker Oriental Plaza och Museum Africa, som är ca 2 km norrut. Jag köper några souvenirer.

denna bild togs en annan dag från bilen, under promenaden hade jag ingen kamera

Den enda som stoppar mig på gatorna är en välmenande säkerhetsvakt, som varnar mig för att gå på stan. Men jag går vidare utan problem.

Det är härligt att gå fritt på gatorna efter flera dagars paranoid försiktighet. Intressant att gå kvarter efter kvarter utan att se en vit människa. De delar av downtown som jag går genom är inte alls ghetto. Allt är helt och rent, det är bara just det att inga vita människor finns på gatorna, de vita passerar inlåsta i sina bilar.

Top of Africa

Stadens högsta byggnad kallas så, detta lyxhotell var nämligen hela Afrikas högsta byggnad. Hotellet är numera stängt efter den ökade brottligheten och hotellingången är stängd med tjocka kättingar. Men fortfarande kan man ta hissen upp till utsiktsplatsen på toppen.

Tittar man norrut ser man två andra lyxhotell som även de är stängda pga brottslighet. Strax till höger ser man Vodafones kontorstorn, som staden vill köpa som fängelse. Domstolen ska vara i gatuplanet, då går det snabbare att skicka upp de dömda i hissen i samma raska takt som de döms.

Stämningen påminner om filmen ”Escape from New York” med Kurt Russel.

Här på toppen finns en souvenirbutik för de få turister som fortfarande kommer. Alla varor reas ut till halva priset. Jag går in och pratar med damen i butiken:

– Jag är från Bayern, men bor här sedan 19 år. Jag har aldrig i mitt liv set en stad som är så smutsig som denna. Det har blivit värre under de sista 10 åren då gränserna öppnats mot Mozambique och det blivit fri rörlighet i landet.

– Jag ska snart flytta hem till Tyskland igen.

Därför var det 50% rea på allt.

Militärmuseet

Military Museum är Sydafrikas nationella militärmuseum. Bortsett från en liten, politiskt korrekt, demokrati-skylt vid ingången har det inte förändrats sedan apartheidtiden. All personal består av medelålders vita män. Personalen bär uniform, så förmodligen tillhör museet krigsmakten.

Museet är stort och har en imponerande samling av stridsvagnar och stridsflygplan från olika länder och epoker. Det vackraste flygplanet är en helt intakt Me262 från våren 1945. I orenoverat originalskick. Det finns endast åtta bevarade Me262 i världen och detta är detta det enda exemplaret av detta jetdrivna plan i nattjaktversion.

Olika montrar beskriver stolt hur vita sydafrikanska förband gjort insatser mot de olika svarta grannländerna. Märkligast är en utställning om krigen under 1800-talet. Där beskrivs olika strider med pedagogisk grafik. Under en typisk strid dödades kanske 5 engelska soldater och kanske 1000 "svartingar". Inte undra på, när det bara var engelsmännen som hade moderna skjutvapen.