1997 besökte jag den gamla hansestaden Danzig. Åtminstone sedan medeltiden har detta varit en
stad med tysk befolkning. Enligt folkräkningen 1924/25 var 96% av befolkningen fortfarande
tysktalande. Vid val under 30-talet fick det lokala nazistpartiet många röster. ”Alltså var dessa tyskar nassar och får skylla sig själva”? Jag tror inte det var så enkelt. Polen hade vid denna tid en auktoritär och nationalistisk regim som lär ha gjort anspråk på Danzig. Alltså kan man tänka sig att Danzigborna röstade på den som lovade försvara dem – Hitler. Att Hitler var en galning skulle senare visa sig. Under slutet av andra världskriget flydde delar av befolkningen när ryssarna närmade sig. Men en stor del bodde kvar i sina hus. Den officiella polska historieskrivningen säger att staden förstördes av striderna under kriget. Men vittnesmål berättar att stadens gamla centrum plundrades och brändes efter ockupationen våren 1945. Därefter, efter krigsslutet alltså, tvingades nästan hela befolkningen bort i olika omgångar under ett par års tid. Endast ett fåtal professionella tyskar fick bo kvar några år till för att hjälpa till med ”övergången”. Staden avfolkades alltså med väpnat tvång eller våld, snarare än genom ”frivillig” flykt, etnisk rensning med andra ord. Denna ombefolkning gjordes i samråd med alla segrarmakterna och är väl dokumenterad. Jag är glad att den fantastiska gamla staden har återuppbyggts. Men i staden såg jag nästan inget på tyska. Gatuskyltar och minnesplaketter på historiska byggnader var helt på polska och historiska namn var försvunna. Inte så konstigt kan man tycka, med tanke på Hitlers behandling av det polska folket under kriget. Det gav dock en konstig känsla av att gå omkring i en stad vars befolkning är försvunnen. Och här kommer min kritik: Lokala broschyrer berättade om stadens officiella tusenårsjubileum 1997. Jag fascinerades av att de inte nämnde ett ord om att staden någonsin haft en tysktalande befolkning. En bokhandel hade en engelskspråkig bok om stadens historia. Jag läste kapitlet om stadens mellankrigshistoria 1920-45, och inte ett ord nämnde att det funnits tysktalande i staden. Däremot nämndes enstaka förtjänstfulla polacker. På Internet finns (fanns 1997) en liknande text om stadens tusenåriga historia, som inte ens nämner det folk som byggt och befolkat staden, alltså de förskräckliga tyskarna. Jag bryr mig inte om ifall staden är polsk eller tysk. Men vad jag såg liknade en Orwellsk historieförfalskning. Det är farligt att inte tala klarspråk om det förgångna. Historisk lögn har underblåst de etniska konflikterna i både Jugoslavien och Israel/Palestina. Om barnen på bägge sidor får lära sig att området X alltid tillhört ”just vårt folk”, förs hatet vidare. Historieförfalskning passar inte dagens demokratiska Polen. Grattis Danzig på födelsedagen ! Per Åkesson, augusti 1997 Epolog 2002Den gamla turistbroschyren har förhoppningsvis skrivits om vid det här laget. Tiden går och allt fler har inga minnen av kriget. Så chansen ökar för försoning. För övrigt blev Günter Grass hedersdoktor i stadens universitet 1993. Fakta: Stadens namn & historikDanzig heter Gdansk på polska. Ursprunget till namnet tycks vara bosättningen Gyddanyzc som omnämndes av biskop Adalbert år 997. Denna bosättning är förmodligen mycket äldre än så och kan vid olika tidpunkter ha bebotts av både slaver, germaner och balter (förfäder till dagens litauer och letter). På 1100-talet bosatte sig tyska köpmän och hantverkare, på 1200-talet fick Danzig stadsrättigheter och blev på 1300-talet medlem av Hansan. Vidare läsningLänkar
Läsning
Publicerad i Legatus Mensae 5/97, reviderad
apr -10. Om du vill publicera texten, kontakta mig. |
Åter