Lärare måste kunna få sparken!

Föräldrar som lämnar sina barn till skola och barnomsorg måste kunna känna sig trygga, sade skolminister Ylva Johansson (1997-04-29).

Jag arbetar (då detta skrivs) själv som lärare, men en gång var jag barn.

Jag började i grundskolan i en småstad på 1960-talet. Undervisningen var ganska tråkig eftersom jag redan kunde läsa och skriva. Så jag började skolka och ägna mig åt slagsmål. Sedan blev jag avstängd från den skolan.

Resten av grundskolan och gymnasiet flöt på i ett halvintressant tempo. De flesta ämnena var måttligt intressanta. Svenska och uppsatsskrivning var jättetrist – att det delvis kunde bero på lärarna begrep jag inte då.

Min bästa lärarutbildning fick jag under militärtjänsten, en gruppbefälsutbildning. Vi fick turas om att hålla minilektioner för varandra, i ämnen av typ hur man sätter ihop en k-pist. Lektionerna varvades med omedelbar feedback och kritik. Detta var mycket effektivt och vi lärde oss snabbt att tala till en grupp.

När jag var 20, studerade jag ett år vid universitet i USA. Nästan alla lärare föreföll vara lysande pedagoger, entusiasmerande och inspirerande. Det var kul att plugga. Det var t.o.m. kul att skriva uppsatser.

Därefter började jag studera vid en högskola i Sverige. Återigen var det minst lika tråkigt som det hade varit i den svenska grundskolan. Förmodligen delvis för att jag hade valt en inriktning som inte passade mig, men i alla fall.

Tanken slog mig då, att det finns olika skolsystem. I USA får en bra lärare hög lön och en dålig lärare sparken. I Sverige råder anställningstrygghet och en dålig lärare kan förstöra generationer av ungdomar genom att effektivt döda deras vetgirighet.

Jag fruktar att olämpliga personer kan bli lärare i dagens Sverige. Lärarhögskolan bör ha praktiska antagningsprov, ”övningslektioner”, där kandidaterna måste visa att de kan tala till en grupp.

Svenska lärare bör klara något slags praktiskt prov innan de släpps lös på eleverna. Därefter skulle de kunna utvärderas av eleverna varje termin. Den som är för dålig bör erbjudas stöd eller kunna omplaceras.

Lärare bör heller inte ha full anställningstrygghet.

En trafikpilot eller en kirurg är ansvarig för andra människors liv. På liknande sätt är ju en lärare ansvarig för ungdomarnas framtid.

Per Åkesson, april 1997
 reviderad 2000, 2002 och 2010

Anm. 1:
Många lärare i Sverige gör ett storartat jobb trots ökande arbetsbelastning och måttliga löner. De förtjänar all uppskattning och beröm. Denna text är inte menad som kritik mot lärare i allmänhet. Tvärtom bör läraryrkets status och arbetssituation förbättras.

Anm. 2:
Att vara lärare på 1990-talet är inte lätt. Ordningsbetyg och kvarsittning är borta och det finns inga effektiva sanktioner mot de fåtal elever som vill busa. Eleverna är givetvis medvetna om detta och ”busarna” kan göra ganska mycket utan att riskera påföljd. Det går ut över de elever som vill lära sig och det går ut över läraren. De ”busar” som aldrig fick lära sig gränser riskerar att växa upp till monster. Och jag trodde att skolan skulle fostra...

Anm. 3:
Givetvis ställer jag höga krav inte bara på lärare och elever utan även på skolledning. De flesta skolor är offentliga institutioner utan vanlig marknadskonkurrens. Utan effektiv ledning riskerar en skola att förvandlas till en skyddad verkstad. Om arbetsplatsen fungerar dåligt, så fungerar personalen dåligt. En kommunal förvaltning kan vara ett trögt och tungrott system. Därför bör man pröva med fler privata skolor på entreprenad.

Anm. 4:
Problem på skolledningsnivå är måhända inget nytt. På 1970- och 80-talet var en bekant ordförande i Hem och Skola i en medelstor svensk stad. Vid flera tillfällen påpekade han att det är viktigt att rektor och studierektor går ut i klasserna för att hjälpa, stötta och betygsätta sina lärare. Då svarade rektorn ”Det kan vi inte göra, lärarna kan ju bli ledsna”. Ordföranden i Hem och Skola blev något förvånad.

Anm. 5:
Enligt Metro 000603 undervisar Lärarhögskolan inte i skrivstil. Kan det vara sant? Om inte dagens lärare kan skrivstil, hur ska morgondagens elever lära sig att skriva för hand?

Anm. 6:
DN ledarsida 100509 skriver: "På en och samma skola kan elever i angränsande klassrum leva i skilda världar. I det en apågår en lektion där eleverna sporras att göra sitt bästa... Eleverna i klassrummet bredvid ... har haft oturen att få en loj och ostrukturerad lärare, som ... kommit dåligt förberedd till lektionen... Bäst utövans kontrollen genom ett aktivt ledarskap, genom att rektorer besöker lektioner och aktivt deltar i och uppmuntrar en dialog om undervisningsmetoder och elevernas kunskapsutveckling."

Det påminner mig om när jag hade en tjänst i matematik och var klassansvarig ett läsår på en gymnasieskola 1998-1999. Jag bad min chef rektorn att titta in på mina lektioner så att jag kan få feedback. Inte en enda gång kom rektorn och såg vad jag gjorde. Det kan bero på att rektorn var överbelastad, men det fanns även en allmän rädsla för att kritisera andra lärare.

En dag gick jag entusiastisk på ett av lärarfackets möten. Stor besvikelse. Det talades bara om lärarnas rättigheter, inte ett ord om hur vi som lärare kunde ge en bra undervisning, som jag trodde jag var skälet till att man vill vara lärare. Till det facket går jag aldrig mer. Jag har även studerat en termin på Lärarhögskolan, men hoppat av, det var för mycket tal om "värdegrunden" och för lite fokus på pedagogik, för min smak.

Vidare läsning

• Jämlikhetsfixering förstör skolan, DN 990115
• Skolan försummar pedagogik, DN 990115