Stockholm gator har byggs om många gånger genom åren. Det är väl inget konstigt? Det ska ju förbättras. Javisst! Men tyvärr sker vissa dyra ombyggnader utan att någon gynnas utöver fanatiska bilhatare.

Låt mig förklara:

Fram till 1975 växte trafiken tämligen ohämmat i Stockholm. Omkring 1975-1980 genomfördes en rad trafiksaneringar i stan. Gator stängdes av och förhindrade genomfart. Givetvis blev det desto mer trängsel på andra gator, t ex Odengatan (sedan 1980-talet). Jag hade hellre sett fartgupp än avstängningar.

Omkring 1980 satte Stockholms stadshus som officiellt mål att successivt minska bilismen i staden. Sen dess har det rullat på. För den goda saken, att minska bilismen, har filer tagits bort. Trefiligt blir tvåfiligt, tvåfiligt blir enfiligt och enfaldigt.

Cykelbanor

Ibland blir resultatet av gatuminskningarna en extra cykelbana. Men alla cykelbanor är inte praktiska. Exempel:

• Hornsgatan (sedan 1999). Filerna för bil- och cykeltrafik går inte rakt fram utan sicksack. Många trafikanter kommer att strunta i strecken och köra/cykla rakt fram. På vintern riskerar strecken inte att synas under snön. Efter några år kommer strecken att vara nedslitna och delvis oläsliga. Då är det rent farligt. Dessutom finns ju sedan tidigare en fin cykelbana längs den parallella Brännkyrkogatan.
• Gjörwellsgatans norra del (2006). Denna lilla stump förbinder Västerbroplan med Lindhagensplan och är en av Stockholms viktigaste utfarter. Ny cykelbana reducerade 2 filer i varje riktning till 1 fil i varje riktning. Rimligare hade varit att måla cykelbanan på en del av trottoaren. Just där är trottoaren mycket bred och har sällan fotgängare.
• St Göransgatan (2006). Den lilla stumpen mellan Fridhemsgatan och St Eriksgatan, utanför affären Netto, blev plötsligt enkelriktad, med en cykelbana som avgränsades av en fet asfaltsrefug. Resultatet blev att SL:s bussar från Fridhemsplan fastnar i denna onödiga strypning. Det ironiska är att detta bilhinder främst drabbar kollektivtrafiken.

Trottoarer

Ibland blir resultatet bredare trottoarer. Men utan hänsyn till konsekvenserna. De bredare trottoarerna på Kungsgatan, kvarteret mellan Norrlandsgatan och Stureplan, gör att nu endast en fil kan passera. Resultatet är ständiga köer i hela Kungsgatans längd. 20 meter bredare trottoarer stryper alltså en hel gata.

Blompottor

Ibland blir resultatet mer träd och blompottor. Ett exempel är Sveavägen mellan Sergels torg och Kungsgatan (sedan 1999). I sydgående riktning finns nu endast en fil mot tidigare 2-3. Resultatet är ständiga köer söderut i nästan hela Sveavägens längd. De extremt breda trottoarer som har tillkommit anser jag onödigt breda. De flesta fotgängare som vill gå norrut promenerar hellre genom Hötorgscitys gågata, Hötorgsarkaden. Då jag cyklade längs denna sträcka i april 2001 var cykelbanan blockerad av dubbelparkerade fordon och en lastbil som lastade av. Alltså tvingades jag cykla med bilarna i den enda återstående filen. Självklart bör alla filer längs hela Sveavägen återställas. Det ger i praktiken mer utrymme både för bilar och för mig som cyklist.

Det bidde ingenting

Ibland blir resultatet ingenting. Lindhagensgatans lokalgata på jämn nummersida (utanför Securitas) byggdes omkring år 2000 om så att ett antal parkeringsplatser försvann. Ingen cykelbana och inga blompottor kom i stället. Enda resultatet var att avbalkningen mellan gatan och lokalgatan blev 2 m bredare. Varför lägga skattepengar på en så meningslös ombyggnad?

Strypta utfarter

• St Eriksgatan från Vanadsisplan till Norrtull byggdes (ca 2004) om så att två filer i varje riktning i praktiken blev en.
• År 2000 byggdes Drottningholmsvägen om från Lindhagensplan västerut, alltså en av stans utfarter. Drottningholmsvägen har liksom tidigare två filer. Men nu finns det inte längre någon parkerings-/stoppfil närmast bostadshusen. Däremot råder stoppförbud i höger fil under rusningstid. Teoretiskt skulle kanske detta funka. Men i början av gatan finns en lastzon markerad. Så fort någonting ska lastas eller lastas av (det är ofta) blir hela gatan därmed enfilig. Denna lastzon hade kunnat flikas in och angränsande cykelbana flikas in (där det nu är gräsmatta) men så blev det inte.
• Drottningholmsvägen, i högerkurvan under spårvägen mellan Tranebergsbron och Alviksplan. År 2004 målades strecken om så att 3 filer blev 2. Visst var det trångt tidigare och bilar krockade ibland, men hellre det än att alla måste köa hela tiden.
• Brommaplan. Rondellen kan byggas ut. Tag bort någon meter av gräsplanteringarna på insidan och utsidan, så blir det en fil till i rondellen och trafiken flyter bättre.

Detta är exempel på spärr av stans utfarter. Varför denna strypning? Jag trodde att politikerna inte ville släppa in bilar, nu släpps trafiken inte ens ut.

Västerbron som reservled

Innan Essingeleden byggdes gick all nord-sydlig trafik längs Liljeholmsbron-Långholmsgatan-Västerbron-Fridhemsplan-St Eriksgatan. Än idag är denna sträcka reserv då Essingeleden stängs av för reparation eller av andra skäl. Det är alltså den officiella reservleden för E4, en av Sveriges viktigaste förbifarter. Så sent som den 3 januari 2001 blockerades Essingeleden under 6 timmar på grund av en olycka. Det stoppet beräknas ha lett till förseningar som kan värderas till 10 miljoner kronor. Den nämnda reservleden fungerade knappt. Varför? Jo, filerna målades om under 1990-talet så att trafiken numera kan passera sträckan i endast en fils bredd. Självklart bör dessa gator återställas som tidigare, till att klara minst två filers bredd i varje riktning.

Laglöst

När lagar och regler inte längre uppfattas som rimliga eller stämma med allmänt rättsmedvetande, struntar medborgarna i lagarna. Det är delvis därför som allt fler bilister kör mot rött ljus eller mot enkelriktat. Bilisterna är inte onda, de bara anpassar sig till onda lagar. Civil olydnad mot felaktiga lagar är en medborgerlig plikt.

Människoliv & pengar till spillo

Ovannämnda trafikregleringar leder till enormt slöseri. Stillastående köer skapas som spyr ut avgaser. Varje dag förlorar Stockholmare massor med tid som kunde användas till något bättre. Det förlorade tiden motsvarar (i tid räknat) antagligen ett antal människoliv som bortspills varje år.

För att inte tala om alla ambulanser under utryckning som riskerar att fastna i köer medan patienten dör.

Skulle inte trafikplaneringen spara människoliv? Hur känns det att varje dag förlora 15-30 minuter av ditt liv?

Vi kan även räkna om den förlorade tiden till pengar. Enligt Dagens Nyheter (4 april 2001) värderas tiden då ett fordon sitter fast i bilkö till minst 320 kronor i timmen. En smidigare trafik skulle alltså leda till stora besparingar. Då kan pengar frigöras för t ex miljövård. Det kallar jag mer miljövänligt än dagens trafikpolitik.

Så, vad göra?

– Ekonomisk styrning

Om man absolut vill minska bilismen i Stockholm ska det främst ske med ekonomiska medel:

• Elektroniska infartstullar till innerstan under högtrafik.
• Kringfartslederna ska vara utan avgift, så att genomfartstrafiken lockas att köra runt.
• Differentierad bensinskatt – högre bensinpris i hela Stockholms län och ännu högre bensinpris i Stockholms stad och dess närmast gränsande kommuner. I gengäld kan ju bensinskatten sänkas i övriga Sverige eller åtminstone i Norrland.

Därmed får var och en titta djupare i plånboken och bestämma om man vill ta bilen till stan.

– Övriga åtgärder

• Ringleden bör byggas färdigt och som sagt vara utan avgift så man lockas att köra runt stan.
• Beslutande trafikpolitiker bör uppmuntras eller åläggas att ibland själva cykla, åka bil respektive åka kollektivtrafik till jobbet. Så att de får se verkligheten!
• Onaturliga trafikspärrar måste öppnas igen så filerna blir fler och trafiken åter flyter.

En modern stad kräver både fungerande kollektivtrafik och genomtänkt bilpolitik. Hur människor ska transportera sig i en storstad är en alldeles för viktig fråga för att lämnas över till vilda idéer.

Tror någon att jag är en arg bilist så är det fel. Jag har ingen bil, men vill att trafiken ska komma fram.

Per Åkesson, juni 2000, reviderad 2001, 2002 och 2006

Epilog: november 2002

Vi har haft val och ett nytt socialdemokratiskt styre har tagit över efter moderaterna. Nu lovar både tjänstemän och politiker att åtskilliga enkelriktade gator ska få bli dubbelriktade igen. Menar de vad de säger är det underbart. Kanske blir det slut på trenden med tokhinder för att blockera trafiken. Men ack nej, vansinnet fortsatte med ännu fler konstlade strypningar.

Epilog: oktober 2006

Vi har fått ett nytt borgerligt styre. Mikael Söderlund lovar att ta bort onaturliga hindar. Lycka till!