Hwarefter äfwen Cancellisten Hellberg til Protocollet
ingaf:
 Som karl Nilsson i Pelltorp oförskämt och illa sinnat in-
för denna Respective Domstolen, så skändefullt angripit mig, som
Skulle jag warit dess förledare, at inråda Allmogen ej fullgöra sine
skyldigheter til sine underlydande Herrskaper; Så får jag härme-
delst sluteligen gifwa tilkänna, det et sådant inrådande, det han
torde hända sjelf upfpunnit, af hans egen onda mun utflutit; Dock
torde jag som hastigast för sesse Hemmans Åboer gifwit et sådant
Karls utlåtande tilkänna; Men aldrig på minsta sätt inlåtit mig
i hans sällskap, at dermed råda eller leda den enda menniska; Alt-
så kan jag ej anat än påstå at för den gärning, hwari han sö-
ker mig leda, näpsten derföre måtte på hans egen hals lagd blifwa.
  De åter af allmogen, som tillika med Karl instämt, at jag
skolat warit deras förledare, får jag äfwen ödmjukligen härmed
påstå, samt gifwa tillkänna, at de alla äro mine angifware, och
hwilka det äfwen förblifwa, tils de sin talan bewisligen styrkt, och
hwarföre jag dem wid wederbörlig Domstol tiltala tänker.
  Sluteligen och som jag örättvist anklagad är, hoppas och af
den Respective Domstolen gunsträttwisligen blifwa frikändhwil-
ket och ögonstenligen synas lärer, hälst mitt upsåt ifrån moderlif-
wet aldrig wait til onda gärningar benägit.