äreförgättne Karl Nilsson wågat
tillägga Herr
Baron och Hof Mar-
skalken den falska och ogrundade beskyllning, som skulle Herr Baron
och Hof Marskalken smädat både Konung och Ständer,
hwarföre
Herr Baron och Hof Marskalken påstodo, det Karl Nilsson, som
så-
dant lögnaktigt Herr Baron och Hof Marsklaken förewitt, sjelf
måt-
te et så groft brott umgälla, samt derföre sig sjelf
til straff och an-
dra til skräck och fasa, undergå det öde som på
thy ofelbart åt-
fölgde; Och hwarförutan Herr Baron och Hof Marsklaken intet
sågo sitt brinnande hjerta Öfwerheten tilfredstält.
Karl Nilsson nekade aldeles at han på Wedby Krogen haft
en sådan utlåtelse om Herr Baron och Hof Marsklaken, och
ehuru
wittnesmålet för honom uplästes, kunde dock han til
bekännelse här-
Utinnan icke förmås.
I öfrigt förklarade samtelige Parter, at de ej hade
något
widare at påminna, utan hemstälte altsammans Domstolens
bepröf-
wande, samt at de ej eller hade någre flere wittnen, som
ojäfwuge
woro at i någon omständighet åberopa.
Härads Rätten upprepade efter Handlingernes
innehåll samt
Lans Fiscalens påstående alla omständigheter som i
dese mål före-
fallit, då de samtelige förklarade sig ej hafwa något
at tilläga, och
Karl Nilsson yttrade sig, at han icke eller nu kunde erindra sig
nå-
got det han til sin styrka anförde borde, och då Rätten
förestälte
honom at han alla dagar blifwit påmint at för Domaren sina
skäl
upgifwa, på det anstalt om deras inskaffande åtminstone
til denna
dags slut fogas måtte, widkände Karl Nilsson alt
sådant,
med yt-
trande, at han icke kunnat påminna sig något mera bewis.
I ansende til alt sådant och som således hela denna
Ransak-
ning nu afslutades woro, och Rätten endast sant nödigt at
höra Fier-
dingsmannen Petraeus, hwilken efter de 2:ne afsände och
återkomne
Nämndemännen intygande warit sjuflig?, så beslöt
Härads Rätten
att Domhafwanden, tillika med Nämndemännen Jonas Jonsson
i
Frankhyttan och Anders Andersson i Bondby skulle nästa tisdag
begifwa sig til Petraeus och hans förklairng infordras, då
det at
detta
