Detta är en personlig dagbok, inte en officiell rapport. Det finns även en separat artikel om Jenisej.

Kapten var Bengt Grisell, KTH, Stockholm. Övrig besättning från Stockholm: Lorelei Randall-Grisell, maskinchef Bertil Stjernstedt, dykare Staffan von Arbin, dykare Per Åkesson, matros Leif Nylén och kaptens dotter Dunja Grisell med kamrat Jane Svensson. Slutligen har vi skeppshunden Gillis.

Resan gjordes i samarbete med marinarkeologer i Estland, Lettland och Ryssland. Syftet var dels att vi skulle söka efter och dokumentera vrak, dels att visa hur man gör i Sverige för att dokumentera ett vrak utan att förstöra det. Först skulle vi arbeta i Estland, därefter, om tiden räcker söka i Lettland efter några av de svenska krigsfartyg som gick under i en storm 1625. Slutligen skulle vi några dagar till Sankt Petersburg för att delta i öppnandet av en ny utställning om marinarkeologi, ”The Heritage of the Baltic Sea”. 
 

lör 1993-06-12 Avresa från Stockholm

Vi går över ett lugnt hav. Navigeringen går lätt tack vare GPS, sjökort och kompass.

sön 1993-06-13 Estland och ”Vrak 1”

På morgonen är vi nära Estlands kust och möts av fd fiskebåten Mare från Meremuuseum – Estlands sjöhistoriska museum i Tallinn. Den är under befäl av Vello Mäss från museet, med dykarna: Kaido Peremees, Avo Jüris, Andrus Pint, Margus Tooming, maskinisten Jüri-Kant Soobin och matrosen Andres Eero. Vello är från början sjökapten på fiskefartyg, men arbetar nu bara med marinarkeologi.

Vi är nu på platsen för det icke identifierade ”vrak 1”, lokaliserat på 27 m djup. Vi hittar lätt vraket på den angivna positionen med hjälp av GPS och tar bilder med side-scan-sonar (bild 1), därefter går ett par estniska dykare ned och tittar. De plockar upp en liten bronskanon (signalkanon?). Vi passerar Odensholm (Osmussaar) som till 1940 enbart beboddes av svenskar, innan ön blev rysk militärbas.

Sedan fortsätter vi till vraket av Jenisej på 47 m djup. Jenisej var ett 90 m långt ryskt minfartyg. Den 4 juni 1915 torpederades hon av tyska ubåten U26 under kapten von Berckheim och 297 man följde henne i djupet. Vrakplatsen är lokaliserad men ingen människa har dykt där före 1993. Vi hittar platsen och tar intressanta undervattensbilder av det stora fartyget med side-scan-sonar. På bilderna kan vi urskilja master och livbåtar.

mån 1993-06-14 Tallinn

På förmiddagen följer vi Mare till gästhamnen Pirita, 5 km från centrala Tallinn. Vi förtöjer vid det långa grå skrovet av den estniska musei-ubåten Lembit från 1936 (bild 2). På eftermiddagen blir det en kort tur till den vackra gamla stan i Tallinn. Jag ser att Estlands ekonomi har utvecklats mycket snabbt sedan självständigheten i augusti 1991. För en svensk är allt billigt och en estnisk krona (EEK) motsvarar 60 öre.

tis 1993-06-15

Vi har besök av Vladimir Dubovik från dykarklubben ”Homo Aquatiqus” i Narva. Han visar bilder på fyndet av ett störtat ryskt stridsflygplan från andra världskriget i Narvafloden.

fre 1993-06-18 Dykare på besök

På kvällen får vi besök av dykare från Finland och Estland: Tapio Huttunen (Nådendal), Soili Koivula (Björneborg) och Kalle Saar (Tartu). Tapio och Soili visar mycket välgjorda videofilmer från olika dyk. Det är dyk från Dagö (Hiiumaa), Norge och finska kusten. Det äldsta vraket är från 1600-talet, de yngsta är Königin Luise (sänkt 1939) och ett Liberty-fartyg (1948). 

sön 1993-06-20

På eftermiddagen kommer Curt Östman, dykare från Stockholm. På kvällen kommer Maik Springmann. Maik är dykare, marinarkeolog och historiker vid Schiffahrtsmuseum i Rostock. 

mån 1993-06-21 Paldiski

Kl 1045 äntligen på väg mot Jenisej tillsammans med Mare. Tyvärr får vi ganska hård sjögång, så vi går in i lä bakom Stora Rågö vid den gamla sovjetiska flottbasen Paldiski (Baltischport, fd svenska Rågöhamn). Vädret blir inte bättre så det blir ankring för natten. Vi träffar de två svenska dykarna Lars Gustafsson och Jaan Joandi som följer med Mares besättning. 

tis 1993-06-22 Jenisej

Nu gäller det att vara vid Jenisej tidigt innan det börjar blåsa. Vi går upp vid 5 och kommer i väg tio i sex. Före avgång tar Curt upp sitt nät och får flundror, men vi vågar inte behålla dem. Vem vet vilka gifter ryssarna slängt i sjön utanför Paldiski? Vi kommer fram till Jenisej (bild 3) och de två svenskarna på Mare går genast ner. 

De är nere ca en timme med sina AGA helmasker med telefonkontakt och luft via slang från ytan (bild 4). De kommer upp med en kompass som legat omkullvält på styrhyttstaket och rapport om god sikt, ca 10-15 m. Det är alldeles mörkt och man måste lysa med en bra lampa. Vraket ligger med ca 35-40 graders slagsida mot styrbord, pga dess djupa V-köl. Det är delvis täckt med gamla fisketrålar som ligger på däck eller hänger mellan uppstickande detaljer.  Plana ytor på skrov och i hytter är täckta av några decimeter slam, som lagt sig genom decennierna.

Sedan går två ester ned och fäster en förtöjningstross från en kanon på Jenisejs fördäck. Vello visar gamla ritningar över fartyget och jämför med observationerna. Dykarna, som kommit upp, berättar om en mängd klockor och instrument på styrhyttens väggar, som de mer känt än sett i det upprörda slammet. Därefter blir tyvärr vädret för hårt. Både vi och Mare kastar ankar några sjömil söder om Jenisej i någorlunda lä vid en udde. Där stannar vi under eftermiddagen och natten. Dykarna från Mare berättar om ett mycket välbevarat vrak. 5 personer på Altair blir mer eller mindre sjösjuka i den ständiga sjögången.

ons 1993-06-23 Estlands midsommarafton

Vi sover ut till kl 10. Vinden har minskat och kl 11 ger vi oss iväg tillsammans med Mare mot Jenisej. Vi förtöjer vid trossen till vraket och Mare vid vår sida. Tyvärr håller inte linan för våra två fartyg så vi måste göra om det. Två ester går ner och fäster en grövre lina vid vraket. De dykarna rapporterar om ganska god sikt, ca 6 m. Ytterligare två ester bärgar nakterhuset (bild 5) till den tidigare bärgade kompassen och lite andra småsaker, bla ett skeppsur (bild 6) med rostspår av visarna på kl 20 över 10. Enligt den tyska loggboken sänktes hon kl 08.27. Det var givetvis tysk tid, medan rysk tid var 10.27. Därför är det rimligt att tro att denna klocka stannat just vid sänkningen. 

Mares svenska dykare använder luftslang och AGA helmask med telefon, och kan därmed vara nere ganska länge. Tyvärr spräcker en dykare en trumhinna och kan inte dyka mer för den här gången. Då Bengt och Curt går ned till kanonen på vrakets fördäck är sikten dålig, ca 2 m. Vädret är lugnt och för första gången stannar vi vid vraket över natten. 

tor 1993-06-24

Havet är vindstilla när vi vaknar kl 9. På Mare är man redan igång med dykare, som berättar att sikten för första gången är så god att det går att urskilja vraket utan lampa! Dykare från Mare plockar en del lösa föremål från vraket. Vi planerar att börja med slamsugning och utplacering av starka lampor, för att kunna fotografera och dokumentera det orörda vraket, innan fler föremål tas upp. 

Vissa lösa föremål tas dock upp redan på detta stadium. Exempelvis en hel Maxim-kulspruta från babords bryggvinge, som låg lös vid styrhyttens dörr och styrhus med roderindikator från akterdäck, tyvärr med sönderslagen ratt, kanske av fisketrål. 

Totalt tar vi endast upp ett fåtal föremål till museet. Alla föremål förvaras i havsvatten tills konservatorn i Tallinn kan ta över. Småsaker får ligga i plastbaljor och stora föremål lindas in i plast som hälls över med vatten då och då. 

Bengt och Curt drar elkabel från ytan och installerar en fast metallgaslampa i styrhytten på Jenisej. Den lampan drar 400 W effekt men lämnar ljus motsvarande 2000 W glödlampa. Vi förbereder vår slamsug genom att montera ihop långa slangsektioner på däck. Sedan dyker Staffan på Jenisej med Bengt och Curt och rapporterar ca 10 m sikt i skenet av den starka fasta lampan. Jag sitter och väntar och undrar om jag (mindre erfaren dykare) ska få dyka – var, och när. Men säkerhetskraven måste styra. 

På kvällen ser vi två mycket fina videofilmer inspelade från svensk TV: Osaliga Skepp (allmänt om marinarkeologi) och Havets Skuggor (engelska ubåten E19:s slakt på de fem stora lastfartygen ”Nicomedia”, ”Direktor Reppenhagen”, m fl söder om Öland den 11.10 1915). Där lär vi oss värdet av att inte plundra, utan att dokumentera och filma det först i orört skick.

fre 1993-06-25 Sveriges midsommarafton

Under natten ökar vinden. Förtöjningen till vraket rycker och Mare vid vår sida slår för kraftigt. Kl 7 kastar vi loss och går in för ankar vid kusten. Här ligger vi kvar hela dagen. På eftermiddagen måste de svenska dykarna resa hem. Den planerade slamsugningen av Jenisej måste vänta.

sön 1993-06-27

Mare går ut för ett par dagars dykning på ”vrak 1” – Maik följer med dem.

tis 1993-06-29 Lilla Rågö

Vi tar några fina bilder av Jenisej med side-scan-sonar, sedan går ett par dykare ned från Mare. Mares dykare har varit på ett annat vrak, ”vrak 1”, och berättar att vraket antagligen är av fyrskeppet på grundet Hiiumadal/Neckmanns-grund som torpederades 1940. Vi hade tidigare trott att det var lastfartyget Lisa som torpederades samma år.

Det börjar blåsa, så på kvällen går vi till Paldiski med Mare och kastar ankar i viken utanför Lilla Rågö, som är gammal svenskbygd. Vi vågar inte dyka där eftersom det sägs att ryssarna slängt en mängd explosiva vapen i sjön just där. Vi går iland – kanske de första svenskarna sedan 1940. Av den svenska bebyggelsen finns bara husgrunder kvar förutom kyrkan, vars torn ännu står. På kyrkogården är alla gravarna uppgrävda (av ryska soldater?) i jakt på guld.

ons 1993-06-30 Skjutfält

På morgonen går vi till en grannö och söker med side-scan-sonar efter vraket av ryska Vsevolod. Sommaren 1808 var Sverige allierat med England och i krig mot Ryssland. I augusti tvingas Vsevolod, 74 kanoner, på grund utanför Lilla Rågö av de engelska krigsfartygen Implacable och Centaur. Ryssarna kapitulerar och Vsevolod bränns och sänks. Fiskare har berättat att vraket ibland går att se från ytan på 15 m djup. Tyvärr finner vi ingenting, vraket är kanske sönderbrutet.

Vi ankrar och går iland i ett f.d. ryskt skjutfält. Redan vid stranden ser vi sönderskjutna vrak. På land, bland stora bombkratrar, ser vi hundratals flygbomber och artillerigranater som ännu inte exploderat, dvs blindgångare. En del blindgångare är delvis nedborrade i marken. Mitt på fältet står några gamla lastbilar och ett utrangerat Mig-plan som använts som skjutmål. Vi trampar inte på blindgångarna och överlever den spännande promenaden.

Sedan går vi med Mare åter mot Tallinn. Vi väntar ett par personer från Sverige för att sedan gå till Lettland. I redden utanför Tallinn går ett ryskt krigsfartyg – vad gör det där? Plötsligt ger det full gas i turbinerna, omvälvs i ett enormt avgasmoln och skjuter fart ut mot Finska viken. Ville de bara skrämmas? På kvällen går vi ut i Pirita. I hamnhotellets bar blir det 100 g vodka à 9 EEK, det är billigt. Sedan till discot ”Maagia” där inträdet endast kostar 15 EEK. 

fre 1993-07-02 Narva

Curt har hyrt en bil. Flickorna, Staffan och jag får följa med på en dagsutflykt till Narva. Staden är en besvikelse. Den fina barockstaden som Erik Dahlberg byggde upp blev bombskadad under kriget och sedan bortriven av kommunisterna under 50-talet! Endast rådhuset och den svenska borgen återstår, men de är fina. Inget finns heller kvar av lejonmonumentet till minnet av slaget vid Narva, då Karl XII slog ryssarna. Men en insamling pågår för att återställa det. På andra sidan floden, i Ryssland, kan vi se den mäktiga motståndarborgen Ivangorod. I Narva står fortfarande Leninstatyn kvar på torget som en påminnelse om att det är mest ryssar som bor i staden nu. Vi äter en billig lunch (13 EEK per person) och åker tillbaka. På återvägen passerar vi Rakvere och tittar på den fina borgruinen från 12- till 1500-talen.

sön 1993-07-04

Idag kommer två nya dykare från Stockholm: Sten Ahlberg och Johan Östman, Curts son. Curt, Sten och Bengt utgör en sammansvetsad kärna, mest känd för upptäckten av Kronan 1980.

mån 1993-07-05 Inblåsta

Enligt planerna skulle vi ha avgått med Mare mot Lettland idag. Tyvärr är vädret hårt med 16-18 m/s västlig vind. Vi är fast i hamnen under dagen.

tis 1993-07-06

Vi är åter inblåsta i Piritas hamn.

ons 1993-07-07 Vraksökning

Äntligen har vinden minskat. Men nu räcker tyvärr inte tid och pengar för arbete i Lettland. Därför måste 1625 års flotta vänta till ett senare år medan vi koncentrerar oss på arbete i Estland. Kl 1030 lämnar vi Pirita med Mare och börjar söka med side-scan-sonar i viken utanför Tallinn. Det gäller ett lastfartyg lastat med koppar som skruvats ned i isen omkring sekelskiftet. Vi lyckas inte hitta det och fortsätter vidare. Sedan söker vi efter ett annat vrak på 60 m djup utan framgång. Det blir i alla fall fina bilder av botten där t o m spår av trålar syns som långa streck.

tor 1993-07-08 Odensholm

Dagens plan är att under eftermiddagen arbeta med Mare på Jenisej. Efter bad i sjön på morgonen går vi ut för att söka med sonar efter ryska jagaren Kazanets som sänktes 1916 nära Odensholm. Tyvärr är det för hårt väder för sonar så vi ankrar i lä vid Odensholms södra sida. Därmed har vi en oväntad chans att besöka en av de mest kända gamla svensköarna. Svenskarna tvingades bort 1940 och ön har varit sovjetiskt militärområde tills helt nyligen.

Vi tar gummibåten iland och gör en tre timmars spännande promenad. Vid stranden ligger ett färskt vrak av en rysk fisketrålare. Staffan, jag och Johan klättrar ombord och tycker det är kul att stå i styrhytten som lutar 60 grader. Sedan kommer vi fram till en övergiven radiostation mitt på ön. Den består av flera höga antennmaster och olika hus för förläggning, mm. Teknisk utrustning och en del möbler är borta men resten är orört. På väggarna hänger propagandaaffisher och annat festligt. Några böcker av Lenin har soldaterna glömt kvar. Förläggningen ser ut att vara ett gammalt hus från svensktiden – kanske en skola? Sedan går jag till fyren på öns nordspets och träffar fyrvaktaren med familj. De är ryssar och de enda som bor kvar på ön. Jag ser några kor och får som de har för att dryga ut matkontot. Djuren går fria och betar på den gröna ön. Slutligen går jag till ruinen av kyrkan. Där har några svenskar redan varit och snyggat upp kyrkogården med nya gravstenar till minne av dem som levde på ön. Åter vid Altair ser vi att vädret fortfarande är för hårt för arbete på Jenisej.

fre 1993-07-09 Kazanets

Äntligen en dag med lugn sjö! Mare kommer till oss på morgonen. Vi börjar tillsammans söka efter den lilla ryska jagaren Kazanets. Den gick på en mina utlagd av tyska ubåten UC27 den 28.10 1916 och sjönk med 45 man. Den tyska ubåten bör ha sett ut ungefär som på bilden (fotograf okänd).

Vi söker med side-scan-sonar. Samtidigt försöker vi att följa ett snyggt sökmönster med vår plotter kopplad till GPS. Efter ett tag hittar vi en ca 25 m lång klump på 50 m djup. I en bred sektor söder om klumpen ligger massor med småföremål upp till en km bort. Antagligen har fartyget exploderat, kanske vid minträffen, kanske då ångpannan fyllts med iskallt vatten. Tydligen återstår endast en sektion av fartyget. Vi bedömer att det inte finns så mycket kvar att se att det är värt ett dyk ned till 50 m i den mörka Östersjön. Vi ankrar för natten vid Odensholm. Kvällen avslutas med en middag tillsammans med Mares besättning.

lör 1993-07-10 Fotografering av Jenisej

På morgonen går vi med Mare mot Jenisej. På plats enligt GPS kastar Mare i en boj med 60 m lina. Avo och Kaido går ned med en ny förtöjningslina till vraket. Sedan går Bengt, Curt, Sten och Kaido ned två gånger under eftermiddagen och tar bilder. De får fina bilder inifrån styrhytten och andra ställen som visar att Jenisej är ett mycket välbevarat vrak. De bästa bilderna tas utan blixt i ljuset från metallgaslamporna. De tar även några bilder med blixt som blir mer ojämnt belysta. Träföremål ser fina ut och på däck ligger mängder med kulspruteammunition i sina patronband av bomullsväv. I hytten är golvet täckt med ett halvmetertjockt lager slam – vad kan dölja sig under... Detta blir någonting att utforska under de närmaste åren.

Därefter får jag för första gången gå ned med Maik. Hurra! Att dyka i den mörka Östersjön på 39 meters djup (till styrhytten) är inte alls som vanliga dyk på t ex 20 m. Det är tyngre att andas, neoprendräkten väger mer än på vanliga dykdjup och det råder kompakt mörker  utan något solljus. Att bli rädd eller osäker på det djupet är farligt. Det finns också risk för kvävenarkos (djupberusning) på det djupet. Det går i alla fall bra. Vi håller oss hela tiden i nedstigningslinan och stannar nere ca 5 minuter. Tack vare att vi har med oss en av Altairs metallgaslampor ser vi delar av förskeppet och styrhytten. Med en vanlig dyklampa hade vi kanske bara sett 2-3 m. Sedan återvänder vi upp utan problem. Slutligen går Avo ned och kapar förtöjningen och vi tar farväl av Jenisej för den här gången. Vi följer Mare till Lilla Rågö och ankrar för natten.

sön 1993-07-11 Vsevolod

Vi går till havet utanför en annan del av ön för att åter söka efter ryska krigsfartyget Vsevolod. Först bogserar Mare dykare på en sökdrake (undervattens-släde). Det gäller att dragbåten går i högst 3 knop och att man går ganska nära botten på 15 m djup. Sikten är dålig (5 m) i det grumliga vattnet men Kaido ser ett stort ankare, kanske från vraket.

Sedan gör vi ett par dyk från Altair som ligger för ankar, till takterna av skön discomusik. Bengt kopplar nämligen Staffans CD-spelare till Altairs undervattenshögtalare och vi har Lilla Rågös enda undervattensdisco med de senaste technolåtarna! Musiken hörs fint under vatten. Staffan och Johan kommer rätt! De hittar ett annat ankare och en stor järnkanon, ca 2½ m lång. Det är dock vår sista dykdag så vi hinner inte titta mer eller ta bilder. Men nästa år... Vi går in till Tallinn för natten.

mån 1993-07-12

Nu är det dags för Curt, Sten och Staffan att åka hem till Sverige. Vi andra ska vidare till Ryssland. Bengt och Lorelei går till ryska ambassaden för att försöka få visum men det är omöjligt att komma förbi den enorma kön av estniska ryssar. Dessa f d sovjetmedborgare har inte fått bli estniska medborgare eftersom de är ryssar som flyttade in under Sovjettiden. En del av dem är ryska militärer. Nu kräver tydligen Ryssland att de ska söka visum för att resa till Ryssland. På grund av den kön får vi ordna visum i Petersburg.

tis 1993-07-13 Mot Ryssland

Det är dags även för Bertil och Leif att mönstra av. På förmiddagen kommer en tankbil och låter oss bunkra några ton färskvatten. Sedan går vi mot Petersburg. På sjön blåser det drygt 10 sekundmeter med vågor som får Altair att gunga riktigt duktigt och lösa föremål flyger och far. För första gången blir jag sjösjuk och spyr över relingen.

ons 1993-07-14 Petersburg

Vi kommer fram till Petersburgs lotsplats på morgonen. Det är en boj mitt ute i havet före flottbasen Kronstadt och 25 sjömil från staden. Här måste man vänta på den obligatoriska lotsen. Lots är redan beställd av vår agent – trodde vi ja! Vi får radiokontakt med lotsen som ringer till agenten som inte är inne. Alltså kan vi inte klareras att gå in till staden. Vi kastar ankar på 20 m djup och väntar... Dagen går och vi bereder oss på en lång natt för ankar. Kanske måste vi vända om mot Stockholm... Under tiden hinner vi se en rysk ubåt gå in mot Petersburg; den går i övervattensläge kanske p g a det ringa djupet. Till slut, klockan 1730 kommer i alla fall en lots och vi får gå vidare! Vi passerar marinbasen Kronstadt, kommer in till stan och får en fin plats vid Röda flottans kaj på Stora Neva, dvs i centrum. Hurra! Vi är antagligen här med den första amerikanska ubåten någonsin (vår miniubåt). Man säger också att vi är det första svenska fartyg sedan 1917 som får förtöja så långt upp i Neva och att det är en stor ära.

tor 1993-07-15 Utställningen

På kajen bevakas vi av ryska gränssoldater i grön uniform. Jag talar med en av dem som berättar att han kommer från Murmansk och gör sin 2-åriga militärtjänst här. Värnpliktslönen är 1000 rubel per månad ($1). Vi går iland och ombord utan problem. Men för att ta ombord ryska besökare måste vi lita till vakternas välvilja plus öl och cigaretter som present. Det är egentligen inte tillåtet för ryssar att besöka vår båts ”främmande territorium”.

Bengt och Lorelei deltar i det högtidliga öppnandet av vår marinarkeologiska utställning ”The Heritage of the Baltic sea”, som ska vandra runt Östersjön under flera år. Den är mycket bra och berättar ingående om de unika möjligheterna med Östersjön (ingen skeppsmask = trä kan bevaras i minst tusen år) och den senaste tekniken för att hitta och utforska vrak. Nästa plats för utställningen blir Rostock. På invigningen är bla stadens borgmästare Anatolij Sobtjak, Per-Inge Lindqvist och Hans Lineskär från Marinmuseum i Karlskrona, Björn-Axel Johansson (producent av utställningen), Karlskronas kommunalråd Thor Widell, Alexander Prochorenko och Igor Plushin från Ryska vetenskapsakademin, arkeologen professor Vadim Masson samt kapten Vitalij Dotsenko, lärare vid ryska flottan. Tyvärr kan inte Anders Franzén komma som var planerat. Den officiella dagen avslutas med en mottagning i Amiralitetet. Under tiden tar Maik och jag en promenad i den stora stan med sina vackra hus. Vi ser inget särskilt nytt – tyvärr går systemskiftet långsamt från den socialistiska ekonomin till privatisering. Det går 1000 rubel på en dollar och det mesta tycks fortfarande funka dåligt.

fre 1993-07-16

Per-Inge, Björn-Axel, Hans, Maik och jag går till utställningen. Det är första dagen som den är öppen för allmänheten. Den har varit stressigt för Hans och Björn-Axel att sätta upp eftersom containern från Sverige stod två dagar på kaj utan transport till paviljongen! Nu gäller det att kolla att allt är bra. Sedan fotograferar och videofilmar vi utställningen. På kvällen är det bjudning ombord på Altair. Många prominenta gäster kommer, bl a den svenske konsuln Nääs, och ryska marinmuseums chef Jevgenij Kortjanin.

lör 1993-07-17 Ubåt

Jag besöker marinmuseum på förmiddagen. Där ser jag en fin modell av minfartyget Amur, systerfartyg till vårt projekt Jenisej. Mitt på dagen bjuds svenske konsuln, Per-Inge, Hans, Bengt och jag att besöka den sovjetiska ubåten D2 från 1931, numera museum. Det är mycket intressant att se denna relativt stora och avancerade ubåt inuti. Den hade 55 mans besättning och sex torpedrör. Enligt guidande officeren är vi de första svenskarna ombord. Slutligen går jag till zoologiska museet, artillerimuseum och kryssaren Aurora. På kvällen får vi besök av Natasja Fonekova, arkeolog vid Ermitaget.

sön 1993-07-18

Maik är över dagen bjuden att hälsa på marinarkeologer i Viborg. De dyker på vrak från ”Viborgska gatloppet”, sjöslaget mellan Sverige och Ryssland för 200 år sedan. Tyvärr är sikten under en meter i det förorenade vattnet så arbetet är nästan omöjligt. Senare startades projekt Aurora för att undersöka dessa vrak.

Jag går till Kunstkammer, det kuriosamuseum som Peter den store startade på 1700-talet. På eftermiddagen går jag med Lorelei till Ermitaget. För ryssar kostar inträdet 600 rubel men för utlänningar 7000 (7 dollar). Det är dyrt. Jag ser de egyptiska, grekiska och romerska avdelningarna. Bl a en välbevarad romersk Jupiterstaty, ca 4 m hög med förgyllda utsmyckningar. Vi ser även skyternas 2500 år gamla vackra konstföremål. Där finns bl a träskulpturer som ser ut som nya, tack vare att de legat i Sibiriens permafrost. Dessa kommer från en gravhög som grävdes ut 1929-49 i Pazyryk-dalen i Altai-området. Där fanns även kläder, siden, en trävagn och t.o.m. mat i bevarat skick.

mån 1993-07-19

Maik och jag besöker den imponerande Isakskatedralen. Vi passar på att köpa några burkar svart kaviar och Kamtjatkakrabba à 3200 rubel (3 dollar). Sedan måste vi tyvärr flytta Altair till Morskoj vaksal, på Vasilijön där färjan från Stockholm lägger till. Vår gamla kajplats behövs nämligen till det kommande firandet av ryska flottans dag.

tis 1993-07-20 Mot Sverige

Vi är bjudna till frukost ombord på lyxkryssaren Michaela Rose. Fartyget ägs av en herre från Dallas i Texas. Han och hans fru bjuder på en härlig frukost och intressanta samtal, han är nämligen intresserad av marinarkeologi. På kvällen har vi blivit bjudna på cocktailparty hos våra nya vänner på Michaela Rose. Tyvärr är vår lots redan beställd för avfärd och det är för sent att ändra på. Klockan 1730 seglar vi ut. Vi har ingen brådska hem så trots det lugna vädret ankrar vi för natten utanför ön Seskar. Vattnet i inre Finska viken är hemskt skitigt så ingen har lust att bada.

ons 1993-07-21

Vi går över ett lugnt hav. Utanför Sommers fyr ser vi ett fint vrak: Ett lastfartyg har slungats upp på klippan och delats itu. Den stora dyra fyrbladiga bronspropellern är kvar så vraket är nog inte gammalt. I aktern skymtar namnet Kura från Odessa. På kvällen kommer tjocka och småregn. Vi skymtar på två sjömils avstånd ett möte: En kryssare och en jagare på väg mot Petersburg – antagligen till firandet av ryska flottans dag. Vinden ökar till 7-8 m/s rakt från sidan så vi gungar kraftigt.

tor 1993-07-22 Stockholm, och tack för denna gång!

Vädret är bättre och vi går över havet mot Stockholm. När vi kommer in i den vackra skärgården avslutas dagen med en god middag. Vi kommer fram strax efter midnatt. Därmed är resan slut. Jag tycker att expeditionen har gått bra. Vi har gjort det mesta av det vi skulle och inte haft några olyckor. Jag vill särskilt tacka Bengt och Lorelei för all vänskap och god mat.

Efterskrift

1997 har utforskandet av Jenisej och andra betydligt äldre vrak ännu inte återupptagits. Det finns inte pengar för marinarkeologi i Estland. På ett sätt är detta typiskt för all marinarkeologi. På varje projekt följer kostnader inte bara under expeditionen, utan lång tid framåt, för bl a konservering och förvaring av föremål. Jenisej får alltså vila i frid ett tag till.

Det är synd att det saknas pengar i Estland. Man har lokaliserat vrak, både äldre och sannolikt mer intressanta, än Jenisej. Men man har inte ens hunnit dyka och se efter vad som finns där nere. Sponsorer är alltså välkomna.

©  Per Åkesson, skrivet 1993, på webben sedan -96, senast rev. feb -97