 Recension av film & teater
American Beauty (Hollywoodfilm)
Jag var nyfiken på American Beauty, som just hade fått 5 Oscar. Jag förväntade mig åtminstone en
stunds underhållning. OK, visst var det underhållning och en del skojiga scener.
Det handlar om en kontorsslav som gör uppror i god Dilbertstil för att därefter bli kär i
dotterns kompis och osams med knäppa grannar.
Men i stort sett var det för mig ett hopkok av amerikanska medelklassneuroser och dito fördomar.
Skildringen kändes ytlig, falsk, påklistrad och jag hade svårt att engagera mig.
Är jag elak? Det är mycket möjligt att filmen inte ”är” så dålig. Men jag upplevde den som extra
dålig kanske just för att jag är trött på dessa typiska Hollywoodfilmer.
april 2000
Elisabeth (musikal)
Denna musikal gjorde premiär i Wien 1992 med text av Michael Kunze och musik av Sylvester Levay.
Den svenska uppsättningen spelas sedan september 1999 i Karlstad på Musikteatern i Värmland.
Handlingen är baserad på historien om Österrikes och Ungerns kejsarinna ”Sissi”, gift med kejsar
Franz Josef. Föreställningen har ett rafflande tempo med snabba klipp. Musiken är bra men ibland är
ljudnivån på gränsen till skrällig.
Vi får följa hela Sissis levnad: Den unga glada flickan krockar med den stela hovkulturen, hon
beundrar den tysk-judiske diktaren Heinrich Heine, hennes son kronprins Rudolf skjuter sig 1889 och
hon själv mördas av en anarkist 1898. En riktig historielektion alltså.
Jag kan endast klaga på en av alla de 29 (!) scenerna: Scenen utspelas någon gång mellan 1889
och 1898 med en demonstrerande uppretad folkmassa, vaktad av beväpnad militär. Pöbeln skanderar:
”Ned med det judevänliga hovet!”, ”Ned med kommunister och socialister”. Därefter gör
skådespelarna ett hakkors med sina armar och ben.
OK för att hakkorset är ett symboliskt förebud om vad som skulle komma 50 år senare. Men resten
är förvirrande, motsägelsefullt och historielöst.
Antijudisk demonstration? Visst fanns det antisemitism i 1800-talets Östeuropa, men de
”demonstrationerna” tog sig snarare uttryck av pogromer i bl a Ryssland, utan några sofistikerade
politiska slagord.
Antikommunistisk demonstration? Knappast från vanligt folk. Och de borgare som fruktade
socialismen, gick nog inte ut på gator och torg med plakat och demonstrerade om detta.
Trots denna lilla detalj är föreställningen toppen, och värd ett besök.
nov 1999
Per Åkesson
påbörjad 1997, reviderad
apr -10 |
