Jag är språksnobb. Eller, jag tycker det är kul med språk. Om jag reser till ett konstigt land försöker jag lära mig de enklaste fraserna på det språket, t ex ”hej” och ”tack”. Det är ju inte så svårt och man tjänar mycket på det. Man blir vänligare bemött, sen kan man ju fortsätta konversationen på engelska eller kroppsspråk. Jag älskar att köpa t-shirt från olika länder. Men det måste vara på rätt språk! Från Moskva har jag fått en med text med gammalslaviska bokstäver. Nästan ingen kan läsa det, men det gör det extra skoj. Då jag köpte en en Guinness-t-shirt i Irland, var den förstås på gäliska (keltiska). Från Tunisien har jag en t-shirt med det karthagiska alfabetet (dött språk sen ca 2000 år). I Thailand hittade jag en där det står ”Bangkok, Thailand”. På thailändska givetvis, annars är det inget kul. För säkerhets skull bad jag en thailändare intyga att texten verkligen betyder det jag trodde, och inte ”jag är en dum turist”. När jag var i Thailand var det även populärt med Tintin-t-shirt. Å jag som älskar Tintin! Men de hade alla text på engelska, ”The Adventures of Tintin”. Det tyckte jag var helt fel, ska det vara Tintin ska det vara på originalspråket franska. Eller något ovanligt som finska eller swahili, men inte engelska. Så jag köpte ingen. Om jag kommer till Libanon nån gång ska jag leta efter en t-shirt skriven med kilskrift.
Per Åkesson, mars 1998 Bilden har inget med texten att göra, men jag tycker den är fin. Det är: The Birth of Venus and Nymphs and Satyr av William-Adolphe Bouguereau (1825-1905). |
