Frieda verkar ha varit vän med alla, men Hugo och Erik var de två pojkar som stod henne närmast. Blev de rivaler om henne?
Hugo var mycket blyg och verkade inte kunna tala om för Frieda att han älskade henne. Tidvis dränkte han henne i små presenter. Kanske hoppades han att de skulle tala för honom. Frieda är mycket rörd och tackar honom, men hon tar inte upp tråden. Hon skriver till honom som till en kär bror, en som är litet lat när det gäller att svara på brev.
Hugo kommer till Schweiz 1922 för att hälsa på Frieda och hennes familj. Frieda har just blivit officer i Frälsningsarmén. Enligt FA:s regler kan en officer bara gifta sig med en annan officer. Eftersom Hugo inte var och inte tänkte sig att bli officer kanske han drog slutsatsen att Frieda var förlorad för honom. I varje fall sände han henne ett vackert radband. Frieda skriver att hon inte riktigt förstår tanken bakom, men att hennes mamma sagt att Hugo antagligen betraktar henne som en sorts nunna.
Erik tycks ha varit av ungefär samma skrot och korn som Hugo. Han var också mycket blyg och undvek till och med att tala med Frieda. Men hon lyckades bryta hans tystnad genom att be honom lära henne svenska. Från hösten 1923 hade de lektioner en gång i veckan. De kom allt närmare varandra, särskilt efter Eriks omvändelse och beslut att bli officer i FA.
Naturligtvis fick detta skvallret att gå. Många tycktes tro att Erik tagit detta steg för att kunna gifta sig med Frieda. Erik var mycket irriterad på detta skvaller, men han står fast vid att han skall till officersskolan. De talar aldrig om kärlek. Han reser från Bern till London i augusti 1924.
På vilket sätt påverkade detta Hugo? Han verkade att ha givit upp tanken på Frieda. Men någon gång på våren 1924 skriver han till henne att också han har känt kallelsen till officerskap i FA. Frieda blir mycket glad över detta, men varnar honom att han måste vara alldeles säker på ändamålet med denna kallelse. Det kommer att hålla bara om det är en äkta kallelse och han vill göra tjänst som evangelist.
Hugo bor nu i USA och börjar skriva till Frieda igen. Han sänder henne tjocka brev – även på svenska, som hon nu kan läsa! – och mer presenter. Han frågar Frieda hur gammal Erik är? Frieda är förvånad över att Hugo inte vet det, eftersom Erik och Hugo träffats flera gånger. ("Frågar inte pojkar varandra om sånt?")
Kanske Hugo mycket väl visste. Det kan ha varit hans sätt att påpeka för Frieda att Erik, 20, är bara barnet, medan Hugo och Frieda redan är 25.
I sina brev till Hugo visar Frieda ett stort engagemang för Hugos andliga tillväxt. Om kärlek talades det aldrig ett ord.
Erik blir klar med skolan och skickas till Hamilton, Scotland, och ett halvår senare (oktober 1925) till Berlin i Tyskland. Under denna tid korresponderar han med Frieda.
Många år senare gav Erik mig (sin äldste son Sven) intrycket att Hugo samtidigt uppvaktade Frieda ganska flitigt och att Frieda på ett eller annat sätt låtit Erik veta detta. Men Erik lät sig inte påskyndas. Han behövde tid för att bli alldeles säker – inför sig själv, inför Frieda och inför skvallerbyttorna? – att hans beslut att bli officer i FA inte var avhängigt av Frieda, utan berodde på en stark övertygelse om en kallelse från Gud.
Efter januari 1925 tog plötsligt breven från Hugo slut. Frieda är oroad.
Vet du, Hugo, det gör mig verkligen ont att du så plötsligt slutar skriva.Efter den avbasningen verkar det som om Hugo skriver ett brev då och då, men inte som förut. Hade han förlorat intresset? Eller var han bara sjuk eller upptagen av annat? Vi vet inte.
Den 9 oktober 1926 skriver Frieda, mycket ivrigt, för att tala om för honom att hon och hennes far har fått två månaders extra ledighet för att kunna besöka hennes bröder i Boston. Frieda hoppas kunna göra ett uppehåll och besöka Hugo på vägen.
Vad hände sen? Vi vet inte, som vi redan sagt. Kanske det var nu som Hugo friade och fick korgen? Eller kanske han talade om för Frieda att han hade en annan bekantskap på gång? Kanske de inte alls träffades, och Frieda blev så ledsen över det att hon slutade skriva till Hugo?
Eller kanske var det så att hon skrev, men att Hugo inte sparade de breven? Allt vi vet är att Hugo aldrig riktigt kunde glömma Frieda. Han sparade de brev som här har citerats, och många år senare ville han tala några ord per telefon med Friedas enda barn, med mig, Sven Wickberg.
Frieda måste i alla händelser ha känt sig mycket ensam tidvis. Hugo var i Amerika och skrev inte mera. Hennes bröder var också i USA. Hennes far, som hon hade tagit hand om sedan hennes mor dog, gifte om sig 1926 och sändes som territoriell ledare till Sydafrika. Erik var i Berlin. Själv sändes hon till England, först som assistent på ett mödrahem av något slag, sedan som assisterande ledare på någon social institution.
Erik har berättat för mig att han skrev flitigt till Frieda under den här tiden. Men inte ett ord om kärlek yttrades. I ett av sina manuskript säger Erik att Frieda avslog minst två frierier från andra under den här perioden. En gång slutade hon svara på hans brev, men på något sätt fick han henne att ta upp korrespondensen igen.
Och tiden gick. Frieda var fem år äldre än Erik. Vad tänkte hon? Vi vet bara att när Erik äntligen kom till klarhet och friade, 1928, så sände hon ett telegram: "Delighted" (Med förtjusning). Men hon sa honom senare, med ett leende, att det hade han egentligen inte förtjänat. Han kunde bara instämma. (Not: detaljer om detta.)